Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
delats eller kunde komma att meddelas, till vård å sjukhuset
mottaga i llantförsvarets tjänst eller arbete anställd civil personal;
samt att jämlikt särskild överenskommelse mellan kronan och
Norrbottens läns landsting och enligt de grunder, som funnes angivna
i gällande lasarettsstadga eller epidemistadga, till vård å
sjukhuset mottaga civila personer, tillhörande Norrbottens län. I
målet hade olika meningar gjort sig gällande rörande innebörden av
uttrycket »till vård å sjukhuset mottaga». Sålunda hade chefen för
krigskassaavdeln. och civila dep:tet hävdat, att häri innefattades
icke blott sjukvård, som bereddes personal efter intagning å
sjukhuset, utan även sådan vård, som lämnades vid mottagning å
poliklinik, under det att Lindvall ävensom Arméförvaltn: s
sjukvårdsstyrelse förmenat, att med vård å sjukhuset endast kunde avses
sjukvård, som lämnades personer, vilka intagits å sjukhuset. Såge
man närmare till avfattningen av de tre ovan citerade styckena
av författningsrummet, funne man i dem alla synonyma uttryck
för sjukvården (»mottaga och vårda» eller »till vård å sjukhuset
mottaga»). Skillnaden låge ,i de närmare bestämningarna. Enligt
det första stycket, som avsåge militär och civilmilitär personal,
skulle mottagas och vårdas den personal, som vore i behov av
sjukvård. Häri innefattades obestridligen även poliklinisk
behandling. Vad beträffade det sista stycket — ang. civila
personer — hänvisades till särskild överenskommelse mellan
kronan och Norrbottens läns landsting. Denna överenskommelse
(intagen i statens off. utredn. 1939: 31 s. 13—15) avsåge
emellertid upplåtelse av ett antal sängplatser och. innefattade
följaktligen icke poliklinisk behandling. Det nu ifrågakommande
mellersta stycket hänvisade åter till de bestämmelser om sjukvård,
som meddelats eller komme att meddelas för sjukvården av i
lant-försvarets tjänst eller arbete anställd civil personal. I detta
avseende funnes utfärdat ett K. Br. d. 15 dec. 1922 (ändrat i vissa
delar d. 6 nov. 1925 och d. 14 juni 1928). De däri intagna
bestämmelserna hade emellertid numera begränsat
tillämpningsområde. De hade nämligen i stor utsträckning ersatts av
bestämmelser om sjukvård i kollektivavtal, vilka de centrala
förvaltningsmyndigheterna med stöd av K. M:ts bemyndigande ingått med
försvarsverkens civila personals förbund. I de olika
kollektivavtalen, som nu gällde, inginge som en första del likalydande
allmänna bestämmelser. Ur § 10 mom. 3 i desamma kunde anföras:
»Arbetare må äga att, efter vederbörande läkares föreskrift,
komma i åtnjutande av behandling å i orten befintlig poliklinik eller
av sjukhusvård.–-Arbetare, som enligt ovan är berättigad
att intagas på sjukhus, må beredas fri specialistvård, därest
vederbörande läkare så anser lämpligt och för kronan förmånligare.»
Sammanställde man de återgivna stadgandena i
sjukhusreglementet och i gällande kollektivavtal, torde icke kunna frånkommas att
bland garnisonssjukhusets uppgifter även måste räknas lämnande
av poliklinisk sjukvård ej blott åt militär och civilmilitär personal
utan även åt lantförsvarets arbetare. Framhållas borde vidare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
