Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
ning för hans tjänstgöring vid vissa regementskrigsrätters
sammanträden med allenast 1,180 kr.
I häröver anförda besvär fullföljde Wiberg sin talan, i vad
densamma icke bifallits. Till stöd därför anförde Wiberg bl. a.
följande. Då hösten 1940 hotet mot Sverige syntes hava lättat, hade
de till rikets försvar bildade armékårerna i viss utsträckning
upplösts och enligt högkvartersorder vissa under armékårcheferna
lydande fältförband förlagts i fältdepå. För ifrågavarande
militärområde hade därvid anbefallts, att, därest fältförbandschef
(fält-depåchef) jämväl vore fredstruppförbandschef, vederbörande
mobiliseringsdepå trädde under hans befäl vid förbandets återkomst till
mobiliseringsorten, och att i övriga fall fältdepå skulle lyda under
vederbörande mobiliseringsdepåchef. I samband härmed hade
överbefälhavaren i skrivelse till chefen för armén med stöd av 3 § K. K.
d. 26 april 1940 (nr 260) ang. fältkrigsrätter förordnat, att i
fält-dëpå förlagt regemente skulle lyda under fältkrigsrätten vid
motsvarande regementes depå. Enligt Wibergs mening syntes sålunda
otvetydigt framgå, att fältförbanden vid förläggning i fältdepå
till sin karaktär vore att anse som självständiga förband och först
genom särskild högkvartersorder ställts under chefens för
depåregementet i hemorten befäl.
Vidare ingav Wiberg en utredning, därav framgick i vad mån
förevarande fältförband voro förlagda i fält depå inom resp.
fredsregementes garnisonsort.
I utlåtande över besvären yttrade K. B., att överklagade
beslutet grundade sig å den uppfattning, som kommit till uttryck i
chefens för armén och Riksräk.V:s i målet avgivna utlåtanden.
Vad anginge tillämpligheten av 5 § 3 mom. lagen om
krigsdomstolar och rättegången därstädes, så syntes visserligen
fältförbanden vara självständiga såtillvida, att de icke ingingo i
depåregementet, men å andra sidan torde vederbörande depås
regements-krigsrätt utgöra fältförbandens ordinarie krigsrätt under tid, då
dessa voro förlagda å utrustningsorten. Enligt K. B:s mening
borde den omständigheten icke tillmätas någon betydelse, att
fältförbanden lågo i fältdepå utanför vederbörande regementes
garnisonsort, enär förläggningen dock skedde i anslutning till denna och
inom depåregementets organisationsområde.
Vid målets handläggning å avdelning inom KammarR. befanns
den å avdelningen rådande meningen avvika från av KammarR.
tillämpad praxis (årsboken 1944 ref. 14), innebärande att auditör
väl ägde uppbära särskild ersättning för tjänstgöring vid
sammanträde med regementskrigsrätt, då där handlagts mål från
fältförband med fältdepå förlagd utom, regementets garnisonsort, men
icke i de fall, då förekommande mål härrört från fältförband med
fältdepå förlagd inom garnisonsorten. Med anledning härav beslöt
avdelningen till avgörande i plenum hänskjuta frågan, huruvida
auditör äger uppbära särskild ersättning för sådan tjänstgöring
jämväl då därvid handlagts mål från fältförband med fältdepå
förlagd inom regementets garnisonsort. Vid plenum d. 15 mars 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
