Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
I besvär hos KammarR. anförde Brunnberg i huvudsak följande:
Bestämmelserna i 53 § 2 mom. stämpelförordningen innebure, att
advokatfiskal vore berättigad till arvode även då anmärkningen
skedde i form av ett överklagande samt då, såsom i förevarande
fall, anstånd beviljats och handlingen på grund därav vid
inregistreringen icke stämpelbelagts för hela det då fastställda
skattebeloppet. I sådant fall borde det kasuellt avfattade stadgandet
icke tolkas såsom innebärande ett krav på att skattebeloppet skulle
vara kontant inbetalt, innan arvodet kunde utgå. Det syntes vara
tillräckligt, att ett, lagakraft vunnet nytt beskattningsbeslut,
förelåge. I nu förevarande fall finge beloppet anses hava kommit
statsverket till godo i den meningen,, att statsverket fått ett
genom lagakraftvunnet utslag fastställt tillgodohavande. Därjämte
hade skuldförbindelse avlämnats. Rätten till anmärkningsarvode
inginge i de advokatfiskalen tillkommande löneförmånerna och
vore ämnad att verka som en sporre på honom att med nit
verkställa granskningen och därav föranledda åtgärder. Då
advokat-fiskal i ett anmärkningsärende fullgjort allt, vad på honom
an-komme, syntes han rättvisligen böra utfå ersättningen därför. Det
vore icke rimligt, att han skulle vara beroende av om staten
medgåve den skattskyldige anstånd med skattens inbetalning eller
icke och kanske även huruvida såsom villkor för anståndet
föreskrivits, att säkerhet skulle ställas eller ej. Att anstånd
beviljats innebure, att staten av socialpolitiska skäl toge en viss risk,
vilken f. ö. bedömts icke vara stor. Det ville synas, som om denna
risk borde drabba staten ensam, icke därjämte advokatfiskalen.
Därest advokatfiskalen, såsom StatsK. syntes mena, skulle vara
berättigad att utfå arvode endast i den mån skatten inbetalades till
statsverket, skulle detta i de fall, då anstånd medgivits, innebära
en högst kännbar försämring i advokatfiskalens ställning i
förhållande till de fall, då skatten omedelbart helt inbetalades. Någon
ränteersättning, motsvarande den, som vid fall av anstånd komme
statsverket till godo, erhölle advokatfiskalen icke. Ett sådant
system för avlöning av en tjänsteman måste te sig synnerligen
godtyckligt och kunde icke verka sporrande på honom. — Det borde
tillfogas, att anståndet under vissa förutsättningar kunde omfatta
en tid av 20 år. Att advokatfiskalen i ett sådant fall skulle behöva
finna sig i att under så lång tid få arvodet utbetalat med en
kvotdel årligen och därvid varje gång anskaffa bevis, att
vederbörande skatteannuitet inbetalats samt göra skriftlig ansökan till
StatsK. förefölle otänkbart. Brunnberg anhölle, att KammarR.
måtte, med ändring av StatsK :s beslut i vad detsamma
innefattade avslag å hans ansökan, förklara honom berättigad att
omedelbart lyfta anmärkningsarvode å det belopp, 5,877 kr., som
anståndet avsåge.
I utlåtande över besvären hemställde StatsK. (t.f.
generaldirektören Björn, statskommissarien Johnsson samt förste amanuensen
Cavalli, föredragande), att, som överklagade beslutet vore
rätteligen grundat, besvären måtte ogillas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
