Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
särskilda bestämmelser löpande kalenderår räknas som kvalifikationsår
för rätt till semester. Emellertid äro enligt 1 § i såväl förutvarande
som nuvarande semesterlag arbetstagare i statens tjänst, för vilka
gälla särskilda föreskrifter om semester, undantagna från lagens
till-lämpning, vilket jämväl betonas i förarbetena till omförmälda lagar.
För att dessa båda föreskrifter icke skola stå i strid mot varandra,
måste, enligt min mening, stadgandet i nuvarande 9 § gällande
semesterlag avse att reglera allenast rätten att i den nya anställningen
utfå den semester, vartill arbetstagaren förvärvat rätt i den tidigare
anställningen. Av stadgandet synes mig sålunda framgå att sådan
semester får tillgodoräknas allenast i den mån arbetstagarens semester
i den nya anställningen eljest icke skulle uppgå till det antal dagar,
vartill i denna senare anställning semester beräknas för belt år.
Funnes icke nämnda stadgande, skulle nämligen arbetstagaren även efter
Övergången kunna resa anspråk på att utfå den semester, vartill han
enligt semesterlagen förvärvat rätt. Enligt min mening äger
stadgandet alltså icke avseende å arbetstagarens rätt till semester enligt
de för den nya anställningen gällande villkoren.
Gertrud Svenssons argumentering i målet är sålunda enligt min
mening fullt riktig. Man måste därför göra åtskillnad mellan det fall,
att arbetstagaren före den nya’ anställningen redan utfått den
semester, vartill han i den tidigare anställningen förvärvat rätt, och å andra
sidan det fall, att arbetstagaren först i den nya anställningen reser
anspråk på att utfå i den gamla anställningen intjänade
semesterdagar. Endast å det senare fallet skulle stadgandet i 9 § vara till*
lämpligt.
I målet hävda emellertid underinstanserna, att stadgandet jämväl
åsyftar en begränsning av arbetstagaren i den nya’ anställningen till»
kommande semesterdagar, nämligen för det fall att dessa
semesterdagar tillhopa med i föregående anställning under samma kalenderår
uttagna semesterdagar skulle överstiga det antal dagar, vartill
arbetstagaren i den nya anställningen vore berättigad för helt år. Det skulle
sålunda bli fråga om ett slags avräkningsförfarande och icke enbart
om en gräns för tillgodoräkning i den nya anställningen av semester,
vartill arbetstagaren i den föregående anställningen förvärvat rätt.
Även om förarbetena nog kunna åberopas till stöd jämväl för den vid^
sträcktare tolkningen, måste väl uttrycket »enligt 4 § tillkommande
semesterdagar» i 1938 års semesterlag och i den senare lagen
förekommande »semesterdagar vartill arbetstagaren förvärvat rätt i den
tidigare anställningen» avse intjänade men outtagna semesterdagar och
icke i den föregående anställningen redan uttagna dagar. Med den
innebörd underinstaiiserna inlagt i omförmälda föreskrift, skulle
densamma rätteligen hava haft sin plats i avlönings reglementena, vilket
den nu emellertid icke fått.
I anledning härav synes det mig klart, att, då i motiven åsyftas just
övergång till extra eller e. o. befattning, den vidsträcktare tolkningen
framför allt med hänsyn till föreskriften i 1 § icke kan hava avsetts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
