Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Nämnda lag har ersatt tidigare lag i samma ämne av d. 22
juni 1928 (nr 302). Med stöd av sistberörda lag har Med.Styr.
genom beslut d. 30 nov. 1929 utfärdat rådgivande taxa för
ersättning åt lasarettens och sjukstugornas ansvariga läkare
från patienter å enskilt och halvenskilt rum. (Samling av
författningar och cirkulär m. m. ang. medicinalväsendet år 1929
ser. A nr 168.)
I anslutning därtill hava givits råd och anvisningar däri, bl. a.
utsäges följande:
»Den summa, vilken anföres som den högsta på de olika
ställena, betecknar det lämpliga arvodesbeloppet för patienter i
ekonomiskt välsituerad ställning. Variationerna nedåt giva
tillbörligt utrymme för patients val av arvodesbelopp efter den
ekonomiska situationens växlingar. Den lägsta summan betecknar råd
om lämpliga arvodesbelopp för patienter, vilka av sociala eller
andra grunder söka vård å enskilt eller halvenskilt rum, ehuru
deras ekonomiska situation kan betecknas som svag. Då taxorna
bygga på frivilligheten hos patienterna att lämna arvode,
förut-sättes, att patienterna avgöra arvodesbeloppet efter eget
bedömande av sin ekonomiska situation.
Å andra sidan har utgångspunkten vid taxesatsernas fixerande
varit, att patienten, såvitt icke särskilda förhållanden föreligga,
verkligen erlägger ett mot hans ekonomiska situation svarande
arvode och att patienten följaktligen i vanliga fall beaktar de
råd, denna taxa avser att lämna.»
1936 års lönekommitté (S. O. U. 1937 nr 48 sid. 210) har
anfört, att ehuru erläggandet av arvode till den för vården
ansvarige sjukhusläkaren vore frivilligt, detsamma dock i realiteten
torde betraktas såsom en avgift, som patienten icke gärna
kunde undandraga sig. Det syntes därför kommittén skäligt, att
staten bidroge till denna kostnad i samma omfattning som till
kostnaden för själva sjukhusvården, d. v. s. vid olycksfall i
tjänsten med hela beloppet och eljest med hälften. Statsverkets
bidrag borde dock i varje fall icke utgå med större belopp än som
motsvarade hela resp. halva det arvodesbelopp, som högst
angivits i av Med.Styr. utfärdad rådgivande taxa.
Folkskolläraren i Karlstads skoldistrikt G. Bengtsson hade
under flera års tid lidit av en svårartad förträngning i
matstrupen och förgäves sökt bot därför genom behandlingar både å
lasarettet i Karlstad samt hos specialister i Stockholm. Våren
1941 hade Bengtsson opererats av professor Söderlund,
Serafimerlasarettet, varvid ett neurokirurgiskt ingrepp gjorts. Någon
förbättring i hälsotillståndet hade emellertid icke inträtt. Efter
upprepade försök med sonderingar utförda av olika halsspecialister
hade Bengtsson av vederbörande tjänsteläkare hänvisats till
överläkaren docenten Crafoord, Stockholm, såsom specialist på
kirurgiska ingrepp i brösthålan. Crafoord hade opererat Bengtsson
d. 17 aug. 1944 å Sabbatsbergs sjukhus, där Bengtsson vårdats å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
