Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
I besvär hos KammarR. yrkade Risberg att utfå ytterligare
ersättning för sjukhusvården i Ulricehamn samt vidhöll sin talan
om rese- och traktamentsersättning.
Lantbr.Styr. anförde i utlåtande över besvären följande: Yid
bedömande av frågan om ersättning åt Risberg i berörda
avseenden hade Lantbr.Styr. vägletts av den synpunkten, att statsverket
icke borde åsamkas större utgifter för sjukvård än som
oundgängligen erfordrades. Sanatoriet i Ulricehamn måste enligt Styr:s
mening betraktas såsom enskild sjukvårdsanstalt i den betydelse
detta begrepp hade enligt 35 § 2 mom. civila
avlöningsreglementet. Kostnader för vård å dylik anstalt finge jämlikt föreskrift
i nämnda moment under enahanda förutsättning och villkor,
varom förmäldes i 1 mom. samma paragraf, bestridas av statsmedel
intill belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å
allmänt sjukhus. Styr. hade därför vid bestämmande av
ersättningen i förevarande hänseende utgått från den för sådant
sjukhus å Risbergs bostadsort Stockholm fastställda legosängsavgiften
för plats å allmän sal och tillerkänt honom gottgörelse med
belopp motsvarande hälften av nämnda avgift. Den omständigheten
att vid sanatoriet endast enskilda rum funnes, ansåge Styr. icke
utgöra skäl för utbetalande av högre ersättning. Det måste även
enligt Styr:s mening leda till betänkliga konsekvenser, därest
befattningshavare genom att anlita sjukvårdsinrättningar av här
förevarande slag skulle kunna bereda sig sjukvårdsersättning
enligt förmånligare grunder än som skulle hava utgått, om han varit
intagen å allmänt sjukhus. Ytterligare finge framhållas, att den
i föreliggande fall rådfrågade specialisten visserligen ansett
Ulricehamn vara »lämpligaste plats med hänsyn till årstiden», men
denna formulering av intyget syntes knappast giva vid handen,
att sjukdomen varit av sådan art att icke fullgod sjukvård skulle
hava kunnat erhållas även på allmänt sjukhus på Risbergs
bostadsort. — Eftersom bad, ligghall, massage och medicin skulle
hava ingått i vårdkostnaden å allmän sal å allmänt sjukhus, hade
Lantbr.Styr. icke heller ansett sig kunna utanordna särskild
ersättning härför. — Beträffande den av Risberg begärda
ersättningen för resor till och från Ulricehamn finge framhållas, att
39 § civila avlöningsreglementet visserligen stadgade, att, i den
mån så prövades skäligt, kostnad för den sjukes resa till och från
sjukvårdsinrättning finge bestridas av statsmedel under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. reglementet ägt anlita,
förklarat resan nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Av
förarbetena till författningsrummet framginge emellertid, att
stadgandet borde tillämpas med försiktighet. Sålunda hade särskilt
framhållits vikten av att vid den prövning, som ålåge
veder-börade myndighet, statsverket icke belastades med kostnader
för längre resor eller dyrare färdsätt än som kunde anses
oundgängligen nödvändigt i det särskilda fallet. Med hänsyn härtill
och i anseende till de överväganden, som enligt ovan legat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
