Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Genom beslut d. 18 jan. 1946 lämnade intendentur av delningen
framställningen utan åtgärd.
Häröver anförde fanjunkaren D. Lavér å underofficerskårens
vägnar besvär hos KammarR. under yrkande, dels att
intendentur-avdelningen måtte förständigas att utan dröjsmål inleda
förhandlingar med elektricitetsverket om ändring av gällande
kontrakts-bestämmelser, dels ock att K. M:t och kronan måtte åläggas utgiva
ej mindre skadestånd med 18,750 kr. till
tjänstebostadsinnehavar-na för deras merutgifter för under åren 1936—1945 förbrukad
elektrisk ström än även skadestånd fr. o. m. år 1946 intill
tidpunkten för ikraftträdandet av ändrade kontraktsbestämmelser
eller utlöpandet av gällande kontrakt.
Sedan KammarR. hos Försvarsväsendets lönenämnd anhållit, att
nämnden ville avgiva utlåtande i målet och därvid särskilt uttala
sig, dels huruvida i målet framställda yrkanden helt eller i
någon del kunde anses avse avlöningsförmån, dels ock huruvida
tjänstebostadsinnehavarna kunde anses berättigade att i
förevarande fall jämlikt 49 § militära avlöningsreglementet, jämförd
med § 4 mom. 17 av 1939 års intendentnrunderhållsinstruktion
och T. L. A. 1922 nr 11 erhålla belysning till myndighetens
självkostnadspris, anförde Statens lönenämnd i utlåtande följande:
Lavér, som hävdat, att tjänstebostadsinnehavarna enligt 49 §
militära avlöningsreglementet, jämförd med § 4 mom. 17 1939 års
intendenturunderhållsinstruktion och T. L. A. 1922 nr 11, vore
berättigade att erhålla elektrisk ström till regementets
självkostnadspris, hade yrkat åläggande för vederbörande militära
myndighet att åvägabringa ändring i kontraktet i angivna riktning
samt ersättning för erlagd merkostnad. Enligt lönenämndens
mening förelåge icke någon ovillkorlig rätt för innehavare av
tjänstebostad att tillhandahållas elektrisk ström av statsverket. Endast
för det fall att statsverket intoge ställning såsom leverantör av
den elektriska strömmen till tjänstebostadsinnehavarna, kunde
dessa med stöd av de av Lavér åberopade bestämmelserna göra
anspråk på att erhålla strömmen för statsverkets självkostnadspris.
Någon ändring häri hade, såvitt lönenämnden kunnat finna, icke
skett i de fr. o. m. d. 1 juli 1947 gällande
avlöningsbestämmelserna. I anslutning härtill ville lönenämnden beträffande
förevarande mål såsom sin mening uttala, att med hänsyn till den använda
formen för distribution av den elektriska strömmen till
tjänstebostäderna statsverket icke stode såsom leverantör av strömmen
och således icke heller haft att vidkännas något självkostnadspris
för denna ström. 49 § militära avlöningsreglementet vore
fördenskull icke tillämpligt i detta fall. — Yad härefter anginge frågan,
huruvida i målet framställda yrkanden i någon del kunde anses
avse avlöningsförmån, finge lönenämnden under hänvisning till
det anförda framhålla, att därest myndighet prövat skäligt att
tillhandahålla tjänsteman belysning för hans bostad beräkningen av
ersättningen härför enligt statsverkets självkostnadspris finge
anses gälla en avlöningsförmån. Även om i förevarande fall något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
