Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OVÄDER.
41
HERRN.
Tyst I
BRODERN.
Hvad hör du?
HERRN.
Jag tyckte mig höra »de små stegen», de små
trippande stegen i korridorn, när hon kom att söka
upp mig. — Det var barnet som var det bästa. Att
se denna oförskräckta lilla varelse, som ingenting
fruktade, ingenting anade af lifvets svek, inga
hemligheter hade. Jag minns hennes första erfarenhet
af mänskors ondska. Hon fick se ett vackert barn
nere i parken, och hon gick med öppna armar emot
den okända för att kyssa henne; det vackra barnet
besvarade vänligheten med att bita henne i kinden
och sedan räcka ut tungan. Du skulle ha sett min
lilla Anne-Charlotte då: hon stod förstenad, icke af
smärtan, men af fasan att se hela denna afgrund
öppna sig som kallas människohjärtat. Jag har sett
det en gång, då bakom de vackraste ögon plötsligen
två främmande blickar som af ett elakt djur visade
sig; jag blef bokstafligen så rädd, att jag såg efter
om det stod någon bakom hennes ansikte, hvilken
liknade en mask. Men hvarför sitter vi och talar
om det här? Är det värmen och åskvädret eller hvad?
BRODERN.
Ensamheten ger tunga tankar, och du skulle ha
sällskap; den här sommarn i staden tycks ha knäckt dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
