Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OVÄDER.
55
också. Och du bör minnas hur vi logo tillsammans
åt alla visa rådgifvare, som varnade dig. — Men
hvarför du lockade på mig, har jag aldrig kunnat
förklara ... När du efter vigseln inte såg mig, utan
uppförde dig som om du befann dig på en annans
bröllop, så trodde jag att du hållit ett vad att du
skulle mörda mig. Alla mina underordnade hatade
ju mig såsom varande chefen i verket, men de blefvo
strax dina vänner. Så fort jag fick en fiende, så blef
han din vän! Hvilket gaf mig anledning säga: Du
skall icke hata dina ovänner, sant, men du skall icke
älska mina ovänner! — Emellertid, när jag såg hvar
jag hade dig, så började jag packa in, men jag ville
först ha ett lefvande vittne på att du farit med
osanning, och därför väntade jag ut lillans ankomst.
GERDA.
Tänk, att du kunde vara så falsk!
HERRN.
Jag blef förtegen, men ljög aldrig! — Du
förvandlade småningom mina vänner till detektiver, och du
förledde min egen bror till trolöshet mot mig. Men
det värsta af allt, du väckte tvifvel om ditt barns
äkta börd med ditt tanklösa prat!
GERDA.
Det har jag tagit tillbaks!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
