Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B BÄNDA TOMTEN.
27
vi hade sett honom i många år åka förbi här på
vagnen ... Han blef slutligen så bekant att han
nickade åt oss, och grinade, som om han menade: »jag
kommer nog och tar er.» Och så kom han en dag
in i detta hus, och blef kallad morfar! Då vår far
gifte om sig med dottern.
FÄRGARN.
Det var inte märkvärdigt!
FRÄMLINGEN.
Nej, men hur det väfde sig ihop här, egna öden
och andras...
FÄRGARN.
Det gör det nog öfverallt...
FRÄMLINGEN.
Alldeles ja, öfverallt sig likt. .. När man är ung
ser man väfven sättas opp: föräldrar, släkt, kamrater,
umgänge, tjänare är ränningen; längre fram i lifvet
ser man inslaget; och nu går ödets skyttel fram och
tillbaks med tråden; den brister ibland, men knyts
tillsammans, och så fortsätter det; bommen slår, garnet
tvingas ihop till krumelurer och så ligger väfven där.
På ålderdomen när ögat blir seende, upptäcker man att
alla krumelurerna bilda ett mönster, ett namnchiffer,
ett ornament, en hieroglyf, som man nu först kan
tyda: det är lifvet! Världsväfverskan har väft det!
[Paus.]
[Han reser sig.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
