Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ATJGUST STRINDBERG.
lit ner i stolen och krympt
ihop, krymper allt mer och
mer under följande].
MUMIEN.
Men det finns en svart punkt i ditt lif, som jag icke
känner riktigt, dock anar .. . jag tror att Bengtsson
har reda på det! [Ringer i bordsklockan.]
GUBBEN.
Nej, inte Bengtsson! Inte den!
MUMIEN.
Jaså, han vet det! [Ringer igen ]
[Nu synes den lilla MJÖLKFLICKAN i tamburdörren,
osedd af alla utom af GUBBEN, som fasar; FLICKAN
försvinner, då BENGTSSON inträder.]
MUMIEN.
Känner Bengtsson denna herre?
BENGTSSON.
Jo, jag känner honom och han mig. Lifvet växlar
som vi vet, och jag har tjänt hos honom, han en
annan gång hos mig. Han var således matfriare i
min kökskammare i två hela år — som han måste
bort klockan tre, så gjordes middan färdig klockan
två, och huset fick äta uppvärmd mat efter den där oxen
— men han drack också ur buljongen, som sedan
måste spädas med vatten — han satt där ute som
en vampyr och sög all must ur huset, så att vi blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
