- Project Runeberg -  Kammarspel / Opus III. Spök-sonaten /
59

(1907-1909) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPÖKSONATEN.

59

FRÖKEN.

Säg den!

STUDENTEN.

Men först dess tyda. Rotskifvan är jorden som
hvilar på vattnet eller ligger i myllan; nu skjuter
stängeln upp, rak som världsaxeln, och i dess öfre
ända sitta de sexstråliga stjärnblommorna.

FRÖKEN.

Öfver jorden stjärnorna! O, det är stort, hvar fick
ni det, hur såg ni det?

STUDENTEN.

Låt mig tänka! — I edra ögon! — Det är således
en afbild af Kosmos ... Därför sitter Buddha med
rotskifvan jorden, rufvande med sina blickar för att
se den växa ut och uppåt ombildande sig till en
himmel. — Den stackars jorden skall bli himmel!
Det väntar Buddha på!

FRÖKEN.

Nu såg jag — är icke snöblomman också sexstrålig
som liljan-hyacinten?

STUDENTEN.

Ni sade’t! —■ Då äro snöblommorna fallande
stjärnor . ..

FRÖKEN.

Och snödroppen är en snöstjärna . . . vuxen ur
snön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammarspel/op3/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free