Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ATJGUST STRINDBERG.
STUDENTEN.
Alldeles ja! — Min far slutade på ett dårhus ...
FRÖKEN.
Var han sjuk?
STUDENTEN.
Nej, han var frisk, men han var galen! Nåväl, det
bröt ut en gång, och under följande omständigheter...
Han var liksom vi alla omgifven af en krets
umgänge, som han för korthetens skull kallade vänner;
det var en hop uslingar förstås, som mänskor är
mest. Men ban måste något umgänge ha, eftersom
han inte kunde sitta ensam. Nåväl, inte säger man
mänskor hvad man tänker om dem, i hvardagslag,
och inte gjorde han så heller. Han visste nog hur
falska de voro, han kände deras trolöshet i botten ...
men han var en vis man och en väluppfostrad,
därför var han alltid artig. Men en dag höll han en
stor bjudning — det var om aftonen; han var trött
af dagens arbete, och af ansträngningen att dels tiga,
dels prata skit med gästerna ...
FRÖKEN [fasar].
STUDENTEN.
Nåväl, vid bordet knackar han tystnad, fattar sitt
glas att hålla tal... Då släppte spärrhakarna, och i
ett längre anförande afklädde han hela sällskapet, en
efter annan, sa dem all deras falskhet. Och trött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
