Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ATJGUST STRINDBERG.
ber, jag befaller på mina knän ... Väl, så gör jag
det själf!
[Tar harpan, men strängarna ljuda icke.]
Den är stum och döf! Tänk att de skönaste
blommorna äro så giftiga, äro de giftigaste, förbannelsen
hvilar ju öfver hela skapelsen och lifvet... Hvarför
ville ni inte stå brud åt mig? Därför att ni är sjuk
i lifvets källa ... nu känner jag vampyren i köket
börja suga mig, jag tror det är en Lamia som diar
barn, det är alltid i kökskammarn som familjens barn
bli nupna i hjärtbladen, såvida det icke sker i
sängkammarn . . . det finns gifter som förta sjmen, och
gifter som öppna ögonen — jag är visst född med
det senare, ty jag kan icke se det fula vackert, eller
kalla det onda godt, jag kan icke! Jesus Kristus
nedsteg till helvetet, det var hans vandring på jorden,
till dårhuset, tukthuset, bårhuset jorden; och dårarna
dödade honom, när han ville befria dem, men
banditen blef lössläppt, banditen har alltid
sympatierna! — Ve! Ve! öfver oss alla. Världens Frälsare
fräls oss, vi förgås!
FRÖKEN [har sjunkit samman,
synes döende, ringer.
Bengtsson in].
Kom med skärmen! Fort — jag dör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
