Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vindskammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När lifvet svek, när skeppet ville sjunka,
Jag gjorde mig en lifboj som jag blåste upp
Med luft, så långt är sanning;
Den höll mig uppe till en tid, en ganska lång,
Så sprack den, och jag sjönk; rår jag för det!
TOMTEN [har tagit ut skrinet
ur skåpet].
Här har Du något strandgods hafvet gaf igen —
GAMLE [maktlös].
Låt bli mitt skrin! Väck icke upp de döda!
TOMTEN.
Du Sadducö, som icke trodde på
Uppståndelsen, — hvi fruktar du de döda?
GAMLE.
Låt bli mitt skrin! Du manar andar —
TOMTEN.
Javäl! Så får Du se att lif är ande
Men fängslad i en kropp, ett ting!
Gif akt, nu manar jag,
Besvärjer jag!
[Öppnar skrinet.]
GAMLE.
Ah! Hvilka dofter! Blommar klöfvern?
1 rosig maj, när äppelträden spruckit ut,
Syrenerna för västan vagga sina spiror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
