Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD
37
Tidén gick, och ju vanare Kalle blev vid livet på
värkstaden, dess mindre uselt fann han det. Snart hade
han övervunnit oviljan för att gå till magasinet, och
därefter dröjde det ej så länge, förr än äVen han smakade
på nektarn Han kände sig så upprymd därav, tyckte han.
Och gesällerna, som märkte, att Kalle i grund och botten
var en »rolig själ», gåvo honom gärna bränvin, ty då
sjöng han så glada visor.
Kalle, som av naturen hade en stark kropp,
utvecklade sig fort och blev en riktigt vacker yngling. När han
kom hem till modern med öppen väst och nystärkt
nattkappa, käpp och cigarr, tyckte hon också, att han såg
ståtlig ut.
I läran gick det bra för Kalle. Han hade goda
anlag för sitt yrke och var driftig och tilltagsen.
Så svunno fem år, och Kalle var »utlärd». Han hade
till gesällprov gjort ett par utmärkt vackra kängor, som
han lemnat in hos hantvärksföreningens ordförande.
Det var en onsdag, hantvärksföreningen hade
sammanträde. Kalle var naturligtvis även med. Hans
gesällprov beundrades, och han fick därför silvermedalj.
Han blev så glad, att han höll på att springa sin
väg med detsamma.
»Dröj litet», sade Tedell, hans mästare, »så få vi
sällskap hem, där vi skola ta oss en smörgås tillsammans,
dagen till ära.»
Kalle tackade naturligtvis och stannade.
Det var ett riktigt kalas, mästaren stält till. På bordet
fans till och med vin.
När detta blivit ifylt glasen, reste Tedell på sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
