Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD
63
hjälp, fick hon vara i fred, men det såg mörkt ut för
henne nu. Hon försörjde sig med att spinna nöthår och
väva hästtäcken därav. Men ögat började bli matt och
armen svag. Finge hon nu också den lilla...
Det Var ej något varmt mottagande Lovisa fick, men
naturligtvis var ingenting annat att göra än att låta henne
stanna.
Emellertid när hon denna gång lemnade hemmet,
hade hon fått mod att stämma barnfadern. Han
skyndade sig att — både för att slippa skammen och för
att få utgiften till lägsta möjliga belopp — uppgöra saken
i godo. Han förband sig att betala 5 kronor i månaden
tils barnet fylt femton år, och eftersom barnfadern även
denna gång var en förmögen bondpojke, så var det ingen
fara.
Nu steg Lovisas tillförsikt, och hon promenerade upp
till Jan Ersson i Baggerud. Han tänkte icke det bästa
om Lovisa, och han lade inga band på sitt hjärtas känslor,
men slutligen förklarade han, att han skulle ombesörja,
att fattigvården tog hand om unge Per.
Därmed fick naturligtvis Lovisa vara nöjd.
Jan Ersson var häller inte onöjd med sakens utgång.
Han hade fått lätta sig på tre års vrede och fruktan.
Han hade räddat sig från skammen. Och slutligen kostade
det honom ingenting. Han var ordförande i
fattigvårdsstyrelsen och skulle nog veta att ordna sakerna så, att
icke hans pung behövde sitta emellan.
Fattigvårdsstyrelsen anslog också en mindre summa
i månaden till Pers underhåll. Det åstadkom ingen annan
förändring i Pers levnadsförhållanden än att det emellanåt
vankades både bröd och sill till potatisen, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
