Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
Nu hördes steg ett stycke ifrån... Per Jansson gick
således över »Bårghällan». Ty på den mjuka skogsstigen
kunde inga steg höras.
Per kröp närmare gärdesgården. Ingen syntes ännu.
Jo, där kom han.
Han kom alt närmare och närmare... Pers ögon
lyste, men han var alldeles lugn.
Nu steg Per Jansson över stättan.
»Per Jansson!» sade Per med förstäld röst.
Per Jansson vände sig om, och i detsamma trädde
Per fram.
»Jag ville tala med er», sade Per.
Per Jansson svarade icke, utan började springande
avlägsna sig. Inom ett par ögonblick hade emellertid Per
upphunnit honom och tagit honom i bröstet...
Han försökte slita sig lös.
»Jaså», sade Per, som nu kände sig äga jättekrafter.
Och i detsamma kastade han omkull honom och satte
sitt knä på hans bröst.
»Om ni försöker att öppna munnen för att skrika, så
sätter jag ögonblickligen denna i bröstet på er», sade
Per och visade en blank slidkniv, som glänste i
månskenet. »Det är gott stål i den, ty jag har smitt den själv.
Den har egg på båda sidor, och vass är den.»
»Vad i ali världen vill du?» frågade Per Jansson med
en stämma, som skälvde av ångest.
»Mins ni de sista orden ni sade till mig, då jag var
uppe hos er i Storms sällskap?»
»Nej.»
»Men jag mins dem! Ni visade mig åt helvete. Nu
är det ni, som skall dit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
