Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
fläkt skulle ha dragit genom dansstugan. Och så var det
alltid. Hur kom det sig?... Ånej, hon gjorde honom orätt.
Han såg ej elak, ej förebrående, endast allvarlig ut.
Hon gick bort till honom.
»Hör du, döddansare, ska du ha nästa vals?»
»Nej, Berta. Dansa du också den med Sällström.»
»Om du inte dansar, vad har du då här att göra?»
»Ja, det frågar jag mig ofta själv.»
»Du är dum, Erik.»
Och hon dansade ut med Sällström, men lyssnade
endast förstrött på dennes försök att göra sig lustig över
Erik. Och när Erik gick, smög hon sig efter och stack
sin arm under hans.
De gingo vägen fram tysta, som alltid då man har
för mycket att säga.
»Erik», kom det plötsligt bedjande från henne. »Kunna
vi inte vara goda vänner, fast...»
»Jo, Berta, nog kunde vi det. För nu tänker jag inte
als på mig själv och knapt på dig utan på ungdomen
i allmänhet. Det är ju förfärligt, att denna ungdom, som
har så mycket av kraft och mod och förmåga att
hänföras, inte kan intresseras av något annat än dansa. Jag
ville gråta, när jag såg er däruppe och tänkte på de
sträj-kande tändsticksarbeterskorna i Kristiania.»
»Vad är det?»
»Ja, ser du, du känner inte ens till saken!... Det
är där några hundra stackars flickor, som för en fullständig
svältlön få göra det mest hälsofarliga arbete. Fosforn
tränger in i blodet, tänderna falla ut, käkbenet måste
opereras, och alt vad det unga ansiktet ägde av fägring är
borta. Att fattigdomen kan vara så förfärande, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
