Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Den bäste agitatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BÄSTE AGITATORN
111
Det var under ömsesidiga miner av överlägsenhet de
åtskildes. Hon såg i honom en stackars otrogen, ett
djävulens barn, som inte kunde fatta hennes glada tro på
Jesus. Han såg i henne en stackars proletär, som man
genom ett ovärdigt gyckelspel med något, som även för
honom var heligt — den religiösa känslan — lyckats få
att glömma bojorna, som tryckte, framtiden som
mynnade ut i arbetsinrättningen.
»Vem skall», frågade han sig, »slå förståelsens brygga
mellan oss ?»
Hon hade ett par månader varit försvunnen från
hans horisont.
Så en dag kom han upp på ett arbetaremöte. Det
var fråga om att igångssätta en lönestrid.
Till sin stora förvåning fann han henne där. Hon
var fortfarande iklädd frälsningsarméns hatt.
Han gick fram till henne och uttryckte sin
överraskning.
»Ni skall strax få veta varför jag är här», sade hon.
Och det var något nytt, starkt besjälat över hennes
ansikte.
Kort därefter fick han ordet.
»Ni äro rädda för, att vi ’läsare’ inte skola gå med.
Det säges t. o. m., att vi av våra ledare avrådas från
eller befallas att ej taga del i strejken...»
»...ja, och för det bygga kapitalisterna granna
kyrkor och kapell åt er», avbröt en vredgad stämma.
»Jag tror nu inte det där», återtog hon och
underläppen darrade. »Jag kan icke svara annat än för det
religiösa parti jag tillhör, men där har jag inte funnit något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
