Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Stenar i stället för bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENAR / STÄLLET FOR BRÖD
165
härligt att med hela församlingen få sjunga ut, vad djupast
bodde i hjärtat!
Det var något i salmen, som slog henne. Men hon
fick inte tid att tänka därpå. Ty prosten gick för altaret.
Han hade varit på spelgille natten förut.
Tungt och själlöst läste han upp bönerna. Ingen
hjärtats oändliga vördnad i »Helig, helig», intet av
förkrosseisens sorg i syndabekännelsen, ingen innerlighet i
»Herre, förbarma dig», ingen jublande hänryckning i »Ära
vare Gud»!
Och hur skrovligt otäckt ljöd inte hans mässande.
Men hela församlingen svarade och önskade, att herren
måtte vara med honom.
Resten av altartjänsten blev ett virrvarr för henne.
Hon hade blott en obehaglig påminnelse av att prosten
läst »tron» — som han med sitt liv visade sig icke tro på.
Hon knäpte båda händerna och såg upp till den
törne-krönte på altartavlan. Hon tyckte, att han vemodigt,
såsom en oförstådd, sänkte huvudet, när församlingen sjöng
»Guds rena lam oskyldig».
En vikarie vid lärovärket steg upp på predikstolen.
Han fick inte förrätta altartjänsten — han var ju inte
prästvigd. Det är ej gudsfruktan utan en examen, som
berättigar till att bedja i kyrkan — och rätten förvärkas
inte genom ett ogudaktigt liv.
Hu, vad var det för stygga tankar, som kommo i
hennes sinne!
Hon förstod inte predikan. Hon fick intet annat
intryck därav, än att predikanten, när han talade om
kärleken hos Gud, som sände sin son i världen, stod och
talade om något, som han inte kände — om något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
