Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - »Farbror»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SAXON: [INDER KAMPEN FÖR BRÖD
tiga blydammet i den lilla, låga tryckerilokalen att mana
fram den sjukdom, som så ofta följer med detta yrke:
lungsoten.
I åratal har han stått och hostat vid sin frakturregal.
Nu var han bruten — för alltid?
Nej. sade doktorn. Med lämplig behandling skulle
han komma på benen igen. Visst voro lungorna angripna,
men icke så svårt, att han ej kunde leva många år till.
Det var värst med närverna. Bergström skulle, när han
komme upp, laga så, att han finge något lätt arbete i
det fria, trädgårdsarbete eller så. Att komma tillbaka i
blydammet vore döden.
Genom lasarettets åt väster liggande fönster föll
aftonsolen in. Hon letade sig runt kring väggarne, hon smög
ända till »farbrors» huvudkudde och lyste upp det bleka,
fårade ansiktet. Han riktigt tyckte, att han var i kyrkan,
han mindes barndomsdagarne, då han trodde, att livet
var solljus, och då också han haft förhoppningar.
Stilla knäpte han händerna och slöt ögonen. Kanske
skulle en liten stråle solljus lysa upp hans ålders sista
dagar. Han begärde ju så litet — en trädgård att gå
och pyssla i. Visserligen hade han ej så stora krafter,
men han ville i stället vara flitig.
Solen sjönk, och skymningen kom. Små féer lägrade
sig kring arbetsveteranens huvudgärd och lockade
vänliga drömmar i hans sinne.
Plötsligt spratt han upp. Ett skott smälde. Han
skälvde i varje led. Skotten upprepades, knallarne blevo
alt hårdare och samtidigt den gamles smärtor. Ett svårt
anfall av hosta följdes av konvulsioner. När sköterskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
