Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Offrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFRAD
229
sade han, då de kommit in i stugan. »Men jag tar dem
inte, Augusta! Du har gjort bättre skäl för dina
hopsparda slantar, än att de skulle kastas ut på en gård, som
inte vore hulpen med det. Skulderna och i synnerhet
utlagorna äro för stora. Det bär sig inte annat än i mycket
goda år, och dessa kunna inte räcka till jämt. Vi
bönder äro alldeles för tryckta för att kunna hålla oss raka.
När jag tänker på, hur fint han, grosshandlaren, har,
som inte vill låta mig få några tunnor säd på kredit,
så kan jag bli tokig. Det är dit, till staden, vi få släpa
alt, vi kunnat slava ihop, för att de skola få gå fina och
bo fint och äta så gott, att vi inte kunna få ett sådant mål
en gång om året, som de ha tre gånger om dagen...»
»Nej, Lars, jag har inte tänkt att bjuda dig mina
pängar. Jag vet, att det inte är skäl att försöka med det
något mer. Utan jag ville råda dig att sälja gården...»
»Det är jag tvungen till.»
»–-och fara till Amerika.»
»Det har jag själv tänkt på. Men det tjänar ingenting
till, vad jag än tar mig för. Jag är alldeles bruten.
Gården kan jag inte behålla, och i Amerika, eller vart jag
komme, skulle jag alltid gå och tänka på det här, så
att det ingenting bleve med mig.»
»Är du säker på det?»
»Ja, Augusta, jag har tänkt så mycket på det.»
»Då har du bara ett att göra, Lars.»
»Att ta Emili i Brännåsen, menar du?»
»Ja.»
»Det gör jag aldrig!»
»Men jag visste ju då i alla fall, att du tänkte på
mig, fast vi aldrig kunde få varandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
