Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Hon som var ful
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HON SOM VAR FUL 257
vart jag, när du drog dig tillbaka. Jag har nog haft
ögonen på dig fastän du inte vetat det.»
»Gunnar, Gunnar — —■ vad jag är glad, att jag är
ful!» svarade hon med försök att vara skämtsam, men
man hörde dock att det låg allvar i meningen. »Om jag
varit vacker, hade jag aldrig kommit att tänka på, att
man kurtiserade mig av egennytta. Om jag varit vacker,
hade jag aldrig gått in till mig själv, ransakat mig och
ändrat sinne. Om jag varit vacker, hade jag aldrig sökt
vederkvickelse i arbetet. Vad jag är glad, att jag är ful,
Gunnar!»
»Du är inte ful, Märta. Du är vacker — du är den
vackraste jag vet», sade han strålande och slog armen
kring hennes liv. »Och du är inte blott vacker på ytan.
Därför just tycker jag om dig!»
»Gunnar, får jag inte tala om det här för far nu
genast? Han skall bli så glad.»
»Jag kan ju följa med och tala om det själv.»
Och så gingo de hand i hand, med lysande blickar.
Det var snart uträttat med de gamla. Gumman såg
förvånad ut och gubben kunde knapt tala, så rörd var han.
»Det är min egen dotter, Gunnar», sade han, »men
det oaktat kan jag säga dig, att det är letandes efter
en sådan flicka.»
»Det vet ingen bättre än jag», svarade Gunnar.
Märtas trofasta ögon logo — nu var hon värkligen
vacker, vackrare än hennes mor någonsin varit.
Gumman fick lov att ut i köket för att styra om
mat och kaffe. Gubben ville ej störa de unga, och
dessutom hade han ingen ro hos dem.
Saxon: Under kampen för bröd. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
