Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »De förbannade bönderna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
».DE FÖRBANNADE BÖNDERNA»
265
Det kom igen men icke, såsom förut, med något
förfärande hos sig. Han var dödstrött. Han hade släpat,
tils han svettats blod, och ändå hade det inte hulpit...
Att få somna in ...
Han gick ner i stallet.
»Grålla» lät höra ett glatt gnäggande, då han
öppnade stalldörren.
Gamla Grålla! Fars gamla Grålla! Det var den enda
varelse, som var vänlig mot honom.
»Stackare! Du får stå och äta bara råghalm, och
ändå är du kärleksfull mot mig.»
Han klappade henne på halsen.
»Stackars Grållan min! Du borde ha fått
permission för länge sedan! Och du skall kanske sluta hos
någon hästhandlare, som misshandlar dig och kör dig
till döds, som mina stadsherrar gjort med mig.»
En tanke flög genom hans huvud.
»Grållan min, vill du följa mig?»
Han lutade sitt huvud mot hennes hals, under det
hon med sin mule sökte hans ansikte.
»Grållan! Och dig kalla de ett osjäligt kreatur! Nu
fara vi!»
Han gick ut på risbacken efter yxan, som han stack
innanför rocken. Så löste han Grålla och red ned till
Bäckakärret.
Knapt hade han nått dit och hoppat av, förr än han
med yxhammaren gav Grålla ett välriktat slag i huvudet.
Hon föll utan ett ljud.
»Adjö, gamla Grålla, min enda vän! Du slapp komma
till hästhandlaren! Och jag skall slippa komma på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
