Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Ett slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
Han såg med bondens ögon och tänkte med
bondens tankar. Han såg mera än ytan — han såg
meningen i altsammans.
För honom var ängen grön och fager, men framför
alt en god slåtter eller ett gott bete. När säden
»vitnade till skörd», gjorde han ej några melankoliska
betraktelser över alltings förgänglighet, utan han tänkte på
huru mycket den, som plöjt, dikat, harvat och sått, skulle
få i lön för sitt arbete. För honom voro åkrarne ej blott
mull i olika färgskiftningar, utan också och framför alt
god eller dålig matjord. Hans öga smektes av att se
solen sila in mellan vitstammiga björkar och mossiga
furor, men skogen var för honom mer än ögonfägnad:
den var också bygnadstimmer och ved och plank.
Vilka brev han skrev hem till fadern!
»Det är synd med de där goda huvudena», hörde
han ibland kamraterna säga, då de trodde, att han inte
märkte det. »De kunde uträtta så mycket, och så gå de
och bara tänka på dumheter.»
Så blev han sjuk, mycket sjuk. Karl Persson for upp
till Stockholm, men slapp med nöd in på Sabbatsbärg,
där sonen låg.
Vad han var avfallen! Och inte ett redigt ord kom
över hans läppar. Han ideligen yrade och talade om
bygden. Och det lyste till ibland i hans ögon, och han
utbrast: »Nu får jag komma hem!»
Och det skulle han få, det beslöt Karl Persson.
Han fick honom också med, men som lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
