- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
442

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En dikt från vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442

SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD

Som vanligt, då någon uppträdde här, var min första
känsla missnöje. Jag tyckte, att de kränkte min rätt
genom ätt intränga på mitt gebit. Eftertänksamheten kom
emellertid genast och sade, att härvidlag voro deras
rättigheter lika stora som mina. Känslan av nedslagenhet
häröver lemnade dock snart rum för en förhoppning om,
att de förirrat sig hit blott av en tillfällighet och att jag
i morgon åter skulle vara ensam herre över vägen.

Då de kommo närmare, visade det sig att de voro
unga välklädda människor, tydligen stadsbor. Han såg
på mig med en blick, som sade ungefär: »Jaså, man kan
ej fä vara ostörd ens här». Hon slog ned ögonen och
rodnade djupt.

Morgonen därpå kommo de icke. Mina förhoppningar
stärktes. Och då de ej häller kommo den andra morgonen,
kände jag mig säker: det hade blott varit en tillfällighet
som lett dem dit.

Men tredje morgonen kommo de igen. Hade de
under dessa bägge dagar sökt ensamheten på andra stigar
och ej funnit den i sådan grad som här?

Nu såg ej han på mig, men hon gjorde det -— en
sekund blott, skygt och undrande.

Det var i vårens första dagar. Snön hade nyss gått
av och jorden hade denna egendomliga, nästan berusande
doft, som hon alltid har, när fröet gror. Nu skulle snart
allting svälla och växa. Min väg skulle snart vara kantad
med en blomstermatta. Men jag skulle ej, som under
gångna år, få vara ensam om ali denna härlighet. Den
skulle ej blomstra och dofta ensamt för mig...

Så småningom svalnade mina hämdkänslor, men ej
intresset för att studera dessa unga — så långt som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free