Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSAGA
479
i den stora flocken. Ni har ingen att glädjas med, ingen
att gråta ut hos — ni är oförstådd även av edra
närmaste, och det gör saken så mycket bittrare som de
äro goda, vänliga människor. Ni ville vara förstådd. Och
därtill kommer nog en ungdomlig känsla av
handlingslust.»
»Ni har känt altsammans det där själv?» utbrast hon
och såg mig rätt in i ögonen.
»Ja, det har jag, och lite till, fröken Fogelberg. Men
säg mig: varför reser ni ej ut?»
»Säg mig först vad ni menar med ert ’lite till’?»
»Jo, att man kan stå ensam, absolut ensam i en den
folkrikaste stad, mitt ibland myllret av millioner
människor.» i
»Men inte s å ensam, ingenjör Berger. Man kan alltid
där åtminstone ha en förhoppning att träffa någon. Det
är alltid något spelrum för fantasien. Men att veta, att
man är oåterkalleligen dömd att bli, vad man är — det
är det, som kännes så ohyggligt... ibland.»
»Det är dock ett, som man då har kvar rent och
oskärat: sina drömmar — sina kära, kära drömmar. Men
att komma ut i livet med stora förhoppningar, med
brinnande lust att ge sig själv åt det bästa, det högsta och
så få se, att det inte fins någon plats därför... att
plockas sönder bit för bit, tils det icke återstår någonting
av en... tils man blivit den kalle skeptikern, som icke
tror på någonting... tils man fullkomligt stukats och böjts,
passats in i den s. k. nyttans hjulvärk, d. v. s. blivit en
lydig dräng åt den despotism, som regerar världen.»
Jag såg min egen smärta avspegla sig i hennes ansikte
»Förlåt mig! Nu var jag grym», sade jag. »Jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
