Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
Nej, det var namnet över ritningen ...
En här av minnen drog fram för hans inre öga.
Han mindes så väl som i går, då han första gången
sammanträffade med Edvard.
Edvard hade flere gånger väckt hans uppmärksamhet.
Gunnarsson hade önskat att göra hans bekantskap, och
så sammanträffade de en afton hos en kamrat.
De talade om likt och olikt, och bland annat kom
äktenskapsfrågan å bane. Alla yttrade sig med den
tvärsäkerhet och förmenta kännedom, som ungkarlar städse
visa i detta invecklade spörsmål — inte minst
Gunnarsson, som var den ende förlovade i sällskapet.
Edvards yttranden voro Gunnarsson mycket
sympatiska, och det hade helt visst blivit en mycket lång debatt,
om inte tredje kamraten, när han fann ämnet
tillräckligt behandlat, klipt av samtalet med ett skämt.
Edvard och Gunnarsson hade gjort sällskap hem, och
det hade blivit en lång efterdiskussion, som skulle väckt
ett visst uppseende, om de haft andra åhörare än den
blida sommarnatt, som lägrade sig över Kungsträdgården.
»Jag visste inte», sade Edvard, »att ni var förlovad.
Då hade jag inte fält mitt hårda omdöme över
äktenskap mellan personer av olika begåvningsgrad, vilket
måhända sårat er.»
»Är ni då rädd för att säga en sanning?»
»Ja, om den sårar utan att värka på annat sätt.»
»Hm. Ni anser mig för...»
»... begåvad, ja. Ni vet nog, att ni anses för ett av
skolans bästa huvuden. Och den, som värkligen är
begåvad, offrar nog inte åt den konventionela
blygsamhet, som kräver, att man inför både sig själv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
