Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej ur hennes animaliska lif låta sig förklaras. — Det tredje
anlaget ändtligen är människans anlag för personlighet,’ för att vara
ett moraliskt ansvarigt väsen, hennes tendens till aktning för den
moraliska lagen såsom ett tillräckligt motiv för den fria viljan. Möjligheten
för människan att till sin viljas bestämningsgrund uptaga
denna sistnämnda tendens beror på hennes egenskap att vara ett
ens noumenon eller genom sin avtonomiska vilja höjd öfver naturen.
Dessa trenne anlag äro alla goda, icke blott i den bemärkelsen, att
de, såsom blott sådana, ej stå i strid med sedelagen, utan jämväl i
den, att de, rätt brukade, befordra dess efterlefnad. Det tredje är
identiskt med lagen själf, när den tankes såsom solliciterande människans
vilja, och något missbruk kan här tydligen ej komma i fråga.
De tvänne första tendenserna hos människan kunna visserligen missbrukas,
men äro dock i sin ursprungliga och naturliga form ämnade
till bundsförvandter åt sedelagen[1].
Kant öfvergår härefter till en närmare redogörelse för den onda
benägenheten hos människan och de olika former, i hvilka denna
framträder. Med benägenhet (Hang, propensio) har man, enligt
Kant, i allmänhet att förstå den subjektiva, d. ä, i människans eget
väsende liggande grunden till en viss tendens, som för mänskligheten
öfver hufvud är tillfällig. Den skiljer sig från anlaget däri, att
den väl kan, men ej med nödvändighet måste vara medfödd, utan
möjligen kan vara ådragen genom människans eget förvållande. Från
begäret åter skiljer den sig därigenom, att, under det dettas objekt
måste vara för människan bekant (ignoti nulla cupido), är detta
däremot ej fallet med det, hvartill människan har benägenhet. Så
t. ex. kan en människa hafva benägenhet eller smak för ett visst
slag af mat eller dryck, äfven om hon aldrig njutit däraf. Så snart
hon nämligen fått tillfälle att försöka den, inträder begäret. Frågan
är nu, om en sådan benägenhet eller smak hos människans vilja
för att bestämma sig efter onda maximer. Erfarenheten visar oss,
att den finnes och framträder i tre olika former. Mildast framträder
den såsom en bräcklighet eller svaghet hos den mänskliga viljan,
en svårighet för henne att göra lagens i sig själfva oafvisliga fordringar
gällande. I en högre grad visar den sig i människans tendens,
att, äfven då hennes vilja är moralisk (bestämd af sedelagen)
och äfven eger kraft att fasthålla och utföra sitt beslut, likväl icke
låta sig fullständigt bestämmas af sedelagen, utan därjämte äfven
låta andra bestämningsgrunder inverka på beslutet, med andra ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
