Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så beror detta därpå, att hon, i följd af sin ändlighet, ej mäktat
fatta alt ur dess högsta synpunkt eller inse alt såsom en nödvändig
följd af substansen. Så vidt hon detta gör, försvinner det onda för
henne, och hela hennes personlighet upgår i en ren och affektfri
kärlek till Gud, en amor Dei intellectualis. Det onda, som obestridligen
förefinnes i människans erfarenhet, skulle sålunda i sin
grund vara en brist i hennes förnimmande, som härrör från hennes
ändlighet, men som hon dock åtminstone delvis kan öfvervinna.
Det behöfver knapt anmärkas, huru fullständigt en sådan åsigt
strider emot grundtanken i Kants. etik. Under det de föregående
åsigter, på hvilka vi i korthet fästat upmärksamheten, hvar och en
på ”sitt sätt och från sin sida lämnat åtminstone något rum öfrigt
för en praktisk verksamhet, och i så måtto äfven möjliggjort vissa
anknytningspunkter till Kants lära, star däremot den Spinozistiska i
afgjord strid mot snart sagdt alt, som i den Kantiska etiken framhålles
såsom för det sedliga lifvet väsentligt. För Plato låg det
onda ej i sinliglieten själf, utan i ett orätt förhållande mellan förnuft
och sinlighet, ehuru visserligen detta förhållande skulle tänkas
gifvet genom människans teoretiska bestämdhet, för Neo-Platoniker
och Stoiker skulle visserligen det onda bero på sinliglieten såsom
blott sådan, åtminstone såvidt den för människoandens själfständighet
är hämmande, men en möjlighet antages dock altjämt för människan
att genom praktisk verksamhet uphäfva det onda. Sa vidt
emellertid såsom en grundtanke i alla dessa åsigter kan anföras, att
det moraliskt onda mer eller mindre afgjordt fattats såsom teoretisk
ofullkomlighet, kan Spinoza sägas fullständigt hafva utfört denna
tendens, mot hvilken Kant upträdde, då han med all skärpa gjorde
gällande, att intet är moraliskt ondt, utom allena en ond vilja
Vi gå nu att till besvarande upställa den frågan, om Kant lyckats
tillfredsställande utreda det moraliskt ondas begrepp. Hvad vi
då först måste utreda är, af hvad slag det af honom s. k. radikala
onda rätteligen är; om det är ett etiskt eller religiöst ondt. For
besvarandet af denna fråga måste man först och främst se till, i
hvilket sammanhang Kants lära om det radikala onda framstalles.
Vi erinra oss, att detta sammanhang kan angifvas darmed, att laran
om det radikala onda utgör en redogörelse för den Kantiska religionsfilosofiens
förutsättningar. Vår första upgift blifver da att soka
utreda, i livad mån Kant kommit fram till en verklig religionsfilosofi.
Att en undersökning, syftande på att utreda sammanhanget mellan
pligtbudet (hvars grund är människans ens noumenon) och Gu s
vilja eller skapare-afsigt med afseende på människan, i sjalfva ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
