Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skan nödvändigt eller åtminstone till sin aktualitet beroende af teoretiska
lagar. Det senare åter kunde väl förklara det onda, sådant
det framträder i särskilda lifsytringar, men däremot ej det radikala
onda, det onda för hela lifvet, ty såsom en väsentlig bestämning
hos detta måste framhållas, att det är omedelbart för handen hos
människans vilja, redan vid hennes första öfvergång till frihet. Kunde
nu ej häller det onda i någon dess form förklaras ur förnuftet (det
andra för viljan möjliga motivet), så återstod blott att söka förklara
det ur själfva viljans beskaffenhet. På de konsekvenser, till
hvilka ett dylikt upfattningssätt leder, liafva vi redan förut fästat
upmärksamheten.
Vill man undvika dessa konsekvenser, så måste man söka en
förklaring på det moraliskt onda däruti, att det i motiven för viljan
eger sin reälgrund, i viljan själf allena sin formalgrund. Fasthålles
det vidare, att det sedligt goda är sinlighetens i praktisk bemärkelse
rätta förhållande till förnuftet bestående däruti, att den
förra, såsom det underordnade och bestämda subordinerar under den
senare såsom det öfverordnade och bestämmande, så följer, att det
moraliskt onda ej kan utgöra något annat än ett i samma bemärkelse
orätt förhållande dem emellan, då sinligheten är det öfverordnade.
Det blifver då människans sinliga vilja, tänkt såsom bestämmande
hennes moraliskt fria vilja. Det radikala onda åter vore
sinlighetens omedelbart gifna tendens att bestämma denna vilja.
Frågan blifver nu, huru denna tendens skall kunna förklaras. Inom
alt lägre finnes en tendens att resa sig upp emot det högre, så
mycket mer som detta lägre, enligt den mänskliga utvecklingens
natur, eger en aktuell innehållsrikedom före det högre. Denna tendens
förstärkes emellertid om och för så vidt detta lägre under utvecklingens
fortgång fått vänja sig att taga makt öfver det högre.
Om och för så vidt nu en sådan tendens finnes hos människans sinliga
vilja, så vore härmed ett ondt för handen, som dock ej kunde
anses framträda i den eller den särskilda lifsytringen, utan vore att
anse såsom ett ondt för lifvet i det hela. Omedelbart kan dock
detta onda sägas vara, endast så vidt man fäster afseende vid det
lägres ursprungliga tendens till opposition mot det högre. I öfrigt
framträder den i den onda sedens form. En ond sed kan emellertid
tänkas gifven omedelbart för människan (d. v. s. ej såsom resultat
af en praktisk verksamhet a hennes sida), sa vidt den nämligen är
ett resultat af andra menniskors praktiska verksamhet, d. ä. såsom
gemensam ond sed för hela människoslägtet. Detta förutsätter
emelleitid, att detta upfattas sasom ett organiskt helt i sträng och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
