Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna benägenhet. Häremot reste sig dock Kants sedliga medvetande.
Han sökte då göra den meningen gällande, att äfven denna
benägenhet vore ett verk af viljan i formell bemärkelse eller åtminstone
vore att fatta på något därmed analogt sätt, hvilket å sin
sida måste medföra vådliga konsekvenser för den mänskliga friheten,
konsekvenser, som endast torde kunna undvikas genom att man,
fasthållande, att sedligheten är ett konkret och individuelt lif,
utsträcker den moraliska bestämdheten äfven till formelt lägre funktioner
hos den praktiska förmågan. Det är bland annat denna sanning,
som den kristna dogmatiken i och genom sin arfsyndslära
velat framhålla.
Söka vi nu att till ett helt sammanfatta de gjorda anmärkningarne
mot Kants lära om det moraliskt onda, så skulle dessa gå
därpå ut, att Kant, i sammanhang med de inskränkningar, som
vidlåda hans lära om den mänskliga friheten, sökt det moraliskt
ondas realgrund, icke i viljans innehåll, utan i viljan själf, väl icke
såsom blott vilja betraktad, utan genom den särskilda bestämdhet,
som tillkommer henne såsom mänsklig vilja. Det onda vore dä en
visserligen oförklarlig inskränkning i den mänskliga viljans själfständighet,
hvilken inskränkning Fichte, Schelling och Hegel genom
fullföljande af tankegången sökte förklara sasom en föl viljan nödvändig
själfinskränkning. Det intresse, som dref Kant vid upställandet
af denna lära, var tydligen intresset för den praktiska synpunktens
genomförande med afseende pa läran om det onda, med andi a
ord upvisandet, att det i en eller annan mening vore viljan själf,
som bestämmer sig till detta. Men söker man tillfredsställa detta
intresse genom att äfven i viljan själf söka det ondas realgiund, sa
är man ofelbart redan inne på en väg, som leder till antagandet af
det ondas nödvändighet. Andra intressen hindrade Kant att fortgå
på denna väg, och svårigheten afliugges genom en försäkran, att
en mer till djupet gående förklaring vore för människan omöjlig.
Så långt har dock Kant fortgått, att det onda endast kan förklaras
genom ett det konkretas procedere ur det abstrakta, m. a. o. ur en
creatio ex nihilo. Yill man undvika denna svårighet, måste man söka
det moraliskt ondas realgrund i motiven, dess formalgrfind i viljan
själf. Men skall detta vara möjligt, så fordras det, att man funnit,
att bestämdhet ej innebär ett hinder för den bestämdes själfständighet.
Med ett ord, af intresse för att vindicera, att så väl det
godas som det ondas formalgrund vore människans vilja, drefs Kant
till att söka äfven deras realgrund i samma vilja, och häri lägga
fröet till en tankeriktning, enligt hvilken båda komma att fattas
såsom för viljans ’väsen nödvändiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
