Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAPITLET I.
FRÅN STOCKHOLM TILL GODA HOPPSUDDEN.
Afskedet — Köpenhamn — Plymouth — Vindar — Lifvet på sjön —
Fiskare — Liniens passerande. 3 Nov. 1844—14 Febr. 1845.
Den 3 Nov. 1844 låg svenska barkskeppet Prins Carl
med flagga på topp svajande på Stockholms ström, och redo
att med första vind gifva sig åstad på sin långa färd till
Kina. Man skakade hand med gamla glada vänner från
akademien, som, omgifna med en för tillfället passande
nimbus af saknad, följt om bord för att taga afsked; man
betraktade »landsens döttrar», som många till antalet, för
sista, kanske »aldra sista gången» talade med hvad
Wallenberg kallar deras »tillgifna kölsvin»; man kastade en och
annan blick på tornen i Birgers stad, för att rigtigt inpregla
i minnet hvad som kanske ändå aldrig kan glömmas, Sveriges
sköna, glada hufvudstad.
Snart kommer med snabba årtag en båt långs sidan,
och upp för lejdaren springer vår kapten. Han tager den
sista öfverblicken af allt; ingen ända undgår hans öga när
det följer de smäckra masterna, förmärsseglet är sträckt,
allt är klart och ankaret lättas. Efter att hafva emottagit
ett besök från ett å briggen Norden församladt sällskap,
gingo vi åter till ankars utanför Manilla. Der lågo vi tvenne
dagar, med utsigten öfver Liston Hill, Beckbruket och
Djurgårdens höstklädda stränder. Stockholm blickade bakom
udden förstulet emot oss, visande i regnet sina hvita hus
liksom en älskarinna då hon under tårar hviftar sitt afsked
med näsduken; sundet vid sjötullen såg ut som en öppen
graf, bakom hvilken vi vänta, om icke evigheten sjelf,
åtminstone en evighet af äfventyr.
Då kaptenen ej såg sig i stånd att skjutsa med egna
hästar, gick han in till staden och bådade Hercules, som
äfven kom, och den 6 drog oss ut till Sandhamn, derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
