Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ItESA TILL KINA.
gaf oss i present getter och frukter, hvarvid Dadeln för
första gången kom frisk och färsk till vår undersökning.
Efter att i 5:ne dagar haft ganska hett om öronen,
begåfvo vi oss d. 9 Juli utur Muskats hamn.
KAPITLET VI.
BOMBAY.
Ormarna pä Bombay Bank — Klelantagrotlor — Utfärder till Mazagon
och Elefanla — Sergeanten pa ön — EnBrahmin — Bombays
märkvärdigheter. 17 Juli—11 Aug. 1845.
Det var verkligen med stor glädje vi lemnade Muskat,
tv hvart vi än begåfvo oss, skulle vi der alltid befinna oss
bättre, åtminstone icke plågas al en sådan dödande värme.
Vinden var till en början laber, och i öppningen af viken
utkommo flera båtar med bref, och derjemte kom efter
solnedgången en båt med en man ombord, hvilken såsom
passagerare skulle gå med ett engelskt »Country ship» till
Calcutta. Han steg helt lugn ombord hos oss och helsade
samt gaf ordres om sina sakers upptagande; men gjorde
de mest bedröfliga miner, då han kom under fund med sitt
misstag. Han gick sin väg, men mörkret gjorde, alt han
ej fann rätt på skeppet, dit han skulle, hvilket vi fingo
höra, då vi dagen efter med en frisk bris seglade förbi
detsamma. Önskligt är blott, att de arma menniskorna ej
drefvo ut till sjös, ty då träffade de säkert illa ut, emedan
vi fingo en ypperlig vind, som med sjungande fart tog oss
ned till Bombay.
Långt ut i hafvet, mer än 180 mil derifrån, sträcker sig
den märkvärdiga Bombay sandbank, hvilken för den
sjöfarande utgör ett godt och säkert kännetecken vid
anlöpan-det af denna hamn; säkra lodskott fås, och vattnet antager
en annan ljusare färg, och allt emellan synas svartfläckiga
ormar ringla fram på vattenytan. Dessa höra till de s. k.
Pelamiderna och äro giftiga, och exempel lära finnas, att
de i svår sjögång blifvit kastade upp i rösten, ja t. o. m.
genom klysen (hålen i bogen för ankartåg eller ketting)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
