Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TIGER.
69
nktig, så snart hennes beqvämlighet ej dervid i någon
väsendtlig mån stördes. Derhos fanns i huset en ung
hindu-qvinna, som vid sitt svartbruna skinande bröst bar ett
litet hvitt barn, ännu’ blott några veckor gammalt. Hennes
man, en europeisk soldat, hade dött för en kort tid sedan,
och som en trofast stridsbroder hade sergeanten upptagit
hans efterlemnade enka och barn i sitt hus att försörjas.
En portugis, Emanuel, halfsvart, slug men pratsam,
passade upp och kokade mat, samt var som man säger ett
husråd. Sällskapet var således hvad man på sätt och vis
kan kalla blandadt, och samlingen blir fullkomlig dà
dertill lägges en stor orakad Brahmin, som några dagar
vistades på ön för att bedja i grottorna. Denna blandning af
nationer gaf samlingen något pikant, synnerligast då hvar
och en alltid hade till hands sin lilla historia att döda den
under regnets entoniga smattrande på tak och buskar högst
långsamt smygande tiden.
Men utanför vid sjelfva knutarna af huset spelades
im> dlertid en dram, hvars lösning det blef mig förunnadt
att se, och som kanske kan ega sitt intresse äfven helt
enkelt berättad.
En alton just då vi druckit thé, kom en infödd qvinna
in och satte sig vid dörren och då hon efter en stunds
förlopp sågs och tillspordes om sitt ärende, sade hon att
hon letade efter en bortkommen ko, hvilken hon säkert
trodde hafva tagit sin tillflykt i grottorna. Hon fick
derföre en fackla lör att vid dess sken återfinna den
vilsekomna och begaf sig in i grottorna, men kom om några
ögonblick tillbaka med andan i halsen, ropande »Kita!
Kita!» d. ä. Tiger! Tiger! En sådan hade verkligen på ön
borttagit ett par lår eller något dylikt, och det blef en
allmän uppståndelse. På beskrifning kunde jag finna att
det var en Guepard (F. Jubata) således en bland de minst
farliga tigerarter, men imedlertid beredde vi oss på bästa
sätt. Sergeanten laddade seapoyens gevär och påsatte
bajonetten, jag lade kulor i min dubbelbössa, seapoyen tog
en stor klubba, och Emanuel, eller »Gud med oss», gick
med en famns lång ocb qvarters tjock läclda emellan
sergeanten och mig; så ströfvade vi åstad med de mest
blodiga föresatser, hvilka dock ej realiserades, ty tigern vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
