Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 BESÅ TILL KINA.
de snabba ödlorna upp och ned, så snabbt, att man måste
skjuta dem, för att få dem. — Sådan är Indien framställd
i matta, kanhända otydliga drag.
Vi hafva nu talat om naturen; låtom oss nu omtala
dess herre, menniskan. Pcirsier, Hinduer och Malayer
äro de folkslag, som hufvudsakligt intaga de delar af
Indien, vi under resan besökte. Biand dem finnas en mängd
individer af andra nationer, dels bosatta, dels på besök,
såsom araber och judar, hvilka allestädes utmärka sig för
konsten att ined tillåtelse och otillåtliga medel samla
penningar; den sorglöse och lättjefulle negern, så väl från
So-fala och Mozambik, som från Congo och Angola, de stolta
Turkarne och de sorgbundna Armenianerna, de gulbleka
Siameserna, och de läraktige, vänlige Kokin-chineserna. Men
vi vilje siiga några ord serskildt om de tre ofvannämnda
hufvudnationerna.
Parsierna, afkomlingar af de gamla Perserna, blefvo
utdrifna från sitt land efter långvariga strider, omkring år
650 och spridde sig derefter åt flera håll för att fortplanta
sin heliga lära och ostördt tillbedja elden. Bland de
platser de valde voro Surat, Bombay och Demaun, och dessa
jemte trakterna deromkring äro snart sagdt uteslutande
deras enda uppehållsorter. De hafva förökat sig starkt, som
kan ses i Bombay, och g-nom flit och omtanka h fva de
samlat ofantlig förmögenhet. De hafva dervid gått slugt
till väga, såsom t. ex. då en del saker af dem få
begagnas, men ej af H nduerna, så hafva Parsierna afsagt sig
dem, och dymedelst vunnit ett tillträde och ett inflytande
bland Hinduerna, som ej på länge Europeerna utan dylik
försakelse kunna vinna. De ega ännu till en viss del sina
gamla seder qvar, eld hålles alltid brinnande i deras stora
tempel, till hvilket, då det för en tid sedan invigdes, en
nära 500 år aldrig släckt eld inbars; de bedja vid solens
upp- och nedgång på upphöjda platser, på samma gång
helsande jorden, hafvet och solen; de fasta flera gånger om
året, och begrafva aldrig sina döda, utan lägga dem i fria
luften att af fåglar uppätas; tages högra ögat först på den
döde, då är han en Ormuz’s utvalde, slägtens ära är stor
och han prisas i sånger; men kommer den dumma fågeln
att ünna venstra ögat se mest aptitligt ut och tager det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
