Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ItESA TILL KINA.
kring 2 händer höga, hvarefter de ordentligt planteras.
Det är dervid vanligt att en tar upp skotten, en annan
lemnar dem ifrån sig, 6 och 6, till en tredje, som bär dem
till det fält, der de af en fjerde person nedsättas i rader,
ä> till 6 tum från hvarandra på alla håll; nu insläppes
vatten, eller upphemtas med Hera slags pump-inrättningar,
kedjepumpar, vattenhjul, som kasta ständigt vatten öfver,
fördämda rännilar, m. m.; och denna öfversvämning måste
vara, tilldess att stråna och kornen börja gulna. Vattnet
aftappas då, hvarpå säden hastigt torkar, likasom fältet blir
temmeligen torrt; stånden afskäras med en handskära,
hopbindas i små bundtar eller kärfvar och bortbäras till en
plats af hård stampad lera, der de tröskas, dels med
deröfver drifven boskap, dels med våra fullkomligt liknande
slagor. Derefter harpas säden med vindharpor, alldeles
lika med våra, samt stötes med trästötar i träkar, för att
blifva befriad ifrån det gula skalet, med hvilket ännu
påsittande riset kallas »paddy». Derefter är jorden redo för
en ny skörd, hvilken äfven tages, och derefter sättas
grönsaker, utgörande tredje skörden. Detta kan naturligtvis
ega rum blott så sydligt som Kanton. Till de nordligare
provinserna föres säd från de södra, och det beräknas att
10,000 kornbåtar föra säd till kejserliga magasinerna i
Peking (»den norra hufvudstaden»). Oerhörda massor af ris
införas äfven af europeiska skepp från Malesien till de
fem hamnarna. Ett sådant skepp må jag särskildt nämna,
tillhörigt Burd och Lange, Ballys kolonister, och fördt af
kapten Haberbier, hvilket under vårt vistande i Kina
lossade ris i Wampo; ej för skeppets skull, men för den
utmärkta gästfrihet, hvarmed dess kapten och dess redare
(konsul Burd) behandlade sina svenska grannar och om
bord der inbjödo oss; de besökte oss som landsmän,
emot-togo oss som gamla bekanta, och vi skiljdes från dem,
som man skiljes från vänner, med saknad. Att föröka det
angenäma i vår sammanvaro bidrog i hög grad kapten
Löfgren och styrman Thullstrup, begge nordboer, som namnen
säga, och begge täflande med värdarne i artighet och
välvilja. Minnet af dessa fä dagar, slutet af November och
början af December 1843, qvarstår som ett af de
angenämaste från hela resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
