- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
133

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVII - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Levin stirrade på henne, förundrad över, hur hon
kommit på hans tankar.

— Skall jag kanske gå efter litet mer te? — sade hon,
tog en kopp och gick.

Lаska höll alltjämt huvudet under hans arm. Han
strök henne över ryggen, och hon kröp ihop vid hans fötter
vilande huvudet på en framsträckt tass. Till tecken på att
allt nu var hyggligt och bra igen öppnade hon munnen en
smula och smackade ett slag och sedan hon lagt sina
fuktiga läppar i en bekvämare ställning om sina gamla tänder,
tystnade hon av i belåten ro. Levin iakttog uppmärksamt
hennes sista rörelse.

— Så får väl jag med göra! — sade han för sig själv. —
Jag med. Det är bra.

XXVIII.



Efter balen sände Anna Arkadjevna tidigt följande
morgon sin man ett telegram om att hon samma dag skulle fara
från Moskva.

— Nej, jag måste, jag måste resa, — sade hon till sin
svägerska i en ton, som om hon hade kommit att tänka på
en massa saker, som hon icke kunde lämna redogörelse för,
— nej det är bäst att fara nu.

Stepan Arkadjevitj åt icke middag hemma, men han
hade lovat att komma klockan sju för att följa sin syster
till stationen.

Kitty kom inte heller till middagen utan sände en
biljett och meddelade, att hon hade huvudvärk. Dolly och
Anna fingo äta ensamma med barnen och den engelska
sällskapsdamen. Om det nu var därför, att barnen voro
obeständiga av sig, eller att de instinktivt kände, att Anna
denna dag icke alls var sådan, som den, då de blevo så
förälskade i henne, att hon icke längre var intresserad av dem,
de hade upphört med sin lek med henne, deras efterhängsna
kärlek till henne var över och de brydde sig icke alls om
att hon skulle resa. Anna hade hela förmiddagen varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free