Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
översinnligt, men var mycket upptagen av frågan rörande
förbättringen av prästerskapets villkor och förminskning
av församlingarnas antal och nedlade därvid all möda på att
i hans by kyrkan skulle bli kvar.
I kvinnofrågan tillhörde han ytterlighetsmännen, som
höllo på kvinnans fullständiga frihet och särskilt hennes
rätt till arbete, men hans samliv med hustrun förflöt på ett
sätt, som kom alla att förundra sig över endräkten i ett
barnlöst äktenskap, där han anordnat sin hustrus liv så,
att hon ingenting gjorde och ingenting kunde göra, som låg
utanför den med mannen gemensamma omsorgen att
tillbringa tiden på bästa och trevligaste sätt.
Om Levin icke hade haft förmågan att söka förstå
människorna från deras bästa sida, skulle Svijazjskijs karaktär
icke ha erbjudit honom något som helst tvivelsmål. Han
skulle ha sagt till sig själv: »en dumbom eller en struntkarl»,
och därmed skulle hela saken varit klar. Men han kunde
icke säga dumbom, därför att Svijazjskij otvivelaktligen
icke blott var en mycket förståndig man, utan även en man
med stor bildning, som på ett ovanligt okonstlat sätt visste
att uppbära denna. Det fanns icke ett ämne, som han icke
kände till, men han visade blott sin insikt, då han blev
nödsakad att göra det. Ännu mindre kunde Levin säga, att
han var en struntkarl, därför att Svijazjskij alldeles tydligt
var en hederlig, god och förståndig man, som alltid
gladlynt och livfullt gav sig hän åt handlingar, som högt
skattades av hela hans omgivning, och han hade alldeles säkert
icke någonsin gjort eller kunnat göra något dåligt.
Levin hade ansträngt sig att förstå honom och icke
kommit till någon förståelse och såg alltjämt på honom och
hans liv som på en levande gåta.
Levin och Svijazjskij voro nära vänner, och därför kunde
Levin tillåta sig att forskande iaktta honom, att söka tränga
till själva djupet av hans livssyn, men det hade alltid varit
förgäves. Varje gång, då Levin hade försökt att komma
längre än till de för alla tillgängliga mottagningsrummen i
Svijazjskijs psyke, hade han iakttagit, att denne blivit lätt
förbryllad. En knappt märkbar ängslan hade skymtat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
