- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
496

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tårarna droppade ned från hennes ögon. Han böjde sig
ned mot hennes hand och började kyssa den, bemödande
sig att dölja sin upprördhet, som han visste vara ogrundad,
men dock icke kunde kuva.

— Se så, det är bäst så, — sade hon och tryckte hårt
hans arm. — Se det är det enda, enda, som återstår oss.

Han kom till besinning och lyfte sitt huvud.

— Sådant prat! Vad talar du för meningslösheter!

— Nej, det är sant.

— Vad, vad är sant?

— Att jag kommer att dö. Jag har haft en dröm.

— En dröm? — upprepade Vronskij, som i samma
ögonblick erinrade sig bonden i sin egen dröm.

— Ja, en dröm, — sade hon. — Jag har redan för länge
sedan haft denna dröm. Jag tyckte, att jag sprang in i
mitt sovrum, där jag behövde hämta något, se efter något:
du vet, hur det brukar vara i drömmar, — sade hon med ett
uttryck av fasa spärrande upp ögonen, i ett hörn i
sovrummet står det någonting...

— Ack, prat! Inte kan man tro...

Men hon lät sig icke avbrytas. Det som hon höll på att
säga var av alltför stor vikt för henne.

— Och detta något vände på sig, och jag ser, att det är
en bonde med rufsigt skägg, en liten otäck karl. Jag ville
springa min väg, men han böjde sig ner över en säck och
trevade med händerna i den efter någonting...

Hennes armar rörde sig för att visa, hur han trevade i
säcken. Och Vronskij, som tänkte på sin dröm, greps av
samma fasa, som fyllde hennes själ.

— Han gräver i säcken och säger samtidigt ytterst
hastigt, kan du tänka dig, på skorrande franska: Il faut le
battre le fer, le broyer, le pétrir
... Och i min skräck ville jag
vakna, jag vaknade... men jag vaknade till en ny dröm.
Och jag frågade mig själv, vad betyder detta? Och jag
hör vår betjänt Kornej säga: i barnsäng, mor lilla, i
barnsäng skall ni dö... Och så vaknade jag...

— Sådana griller, sådana griller! — sade Vronskij, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free