Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårt att ta del i kyrkliga ceremonier. I det veka, för allt
känsliga själstillstånd, vari han för tillfället befann sig,
var detta tvång att förställa sig icke blott svårt, det syntes
honom rent av omöjligt. Nu, under dessa framgångens
dagar, då livet blommade för honom, skulle han bli nödsakad
att ljuga och hyckla. Han kände sig icke i stånd till
någotdera. Men var gång han frågade Stepan Arkadjevitj, om
det icke var möjligt att få ett intyg utan att ha gått till
skrift, fick han av denne till svar, att det var omöjligt.
— Och vad krävs det av dig — två dagar! Och han
är en så rar och förståndig gubbe. Han kommer att dra ut
den där tanden på dig så att du inte märker det själv.
Då Levin stod i kyrkan åhörande ottegudstjänsten, sökte
han hos sig uppliva minnet av den starka religiösa känsla,
han genomlevat i sextonårsåldern, men fann strax, att det
var honom fullkomligt omöjligt. Han försökte att se på det
hela som på en betydelselös och tom vana, lik den att
avlägga visiter, men han kände, att han icke heller kunde
göra det. Likt flertalet av sina samtida stod Levin i ett
förhållande till religionen, som var det mest obestämda. Han
kunde icke tro, men var samtidigt icke fast övertygad om
att allt stred mot sanningen. Och på grund därav hade han
under hela gudstjänsten, då han var ur stånd att tro på
meningen i vad han hade att företaga sig och icke heller
kunde med likgiltighet betrakta det som en tom formalitet,
en känsla av bortkommenhet och blygsel över att göra
något, som han icke begrep och som därför hans inre röst sade
honom vara något falskt och förkastligt.
Under det gudstjänsten pågick stod han än lyssnande
till bönerna ansträngande sig att i dessa inlägga ett innehåll,
som icke stred mot hans åsikter, än kom en känsla över
honom, att han icke kunde fatta dessa ord och måste
fördöma dem, och han ansträngde sig att icke höra på dem och
gav sig hän åt sina egna tankar, iakttagelser och erinringar,
som med sällspord livlighet trängde sig på honom under
detta sysslolösa stående i kyrkan.
Högmässan, aftonsången och kvällsbönen tillbragte
han på detta sätt och dagen därpå kom han utan att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
