Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå för att göra vederbörlig anteckning och högljutt
klapprande på stenläggningen i den tomma kyrkan med sina nya
stövlar begav han sig av mot altarväggen. Efter en minut
tittade han ut ur altarrummet och gav ett tecken åt Levin.
Tanken, som hittills suttit fastlåst i Levins själ, började
med ens röra på sig, men han skyndade sig att driva undan
den. »Det ordnar sig väl på något sätt», tänkte han och
gick bort till altarpulpeten. Han gick uppför trappstegen
och då han så vände sig om mot höger, blev han varse
prästen. Det var en gammal gubbe med glest gråsprängt skägg
och vänliga ögon med ett uttryck av trötthet i. Han stod
vid pulpeten och bläddrade i sin kyrkohandbok. Efter att
ha hälsat Levin med en lätt bugning började han strax att
med vanemässig ton uppläsa böner. Då han läst upp dem,
bugade han sig mot marken och vände så sitt ansikte mot
Levin.
— Här står Kristus osynlig och mottager eder bikt, —
sade han med en handrörelse mot krucifixet. — Tror ni på
allt det, som vår heliga apostoliska kyrka lär? — fortsatte
prästen läggande händerna i kors under ämbetsskrudens
guldinvävda förhänge och lyfte blicken från Levins ansikte.
— Jag har tvivlat, jag tvivlar på allt, — sade Levin
med en röst, som klang obehagligt i hans öra, och stod
sedan tyst.
Prästen väntade några sekunder på att han skulle
tillfoga något och sade därpå hastigt med ett vladimirskt uttal:
— Tvivel tillhöra den mänskliga svagheten, men vi
böra bedja om att den barmhärtige Guden må stärka eder.
Omtala de synder, ni begått! — tillade han utan minsta
uppehåll liksom bemödade han sig att icke förlora någon
onödig tid.
— Min huvudsakliga synd är tvivel. Jag tvivlar på
allt och jag känner nästan alltid tvivel.
— Tvivel tillhöra den mänskliga svagheten, — upprepade
prästen. — På vad är edert tvivel huvudsakligen riktat?
— Jag tvivlar på allt. Ibland tvivlar jag till och med på
Guds tillvaro, — sade Levin utan att närmare tänka sig för
och greps av förskräckelse inför det stötande i vad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
