- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
33

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppenbar förtrytelse obesvarade och ofta uppfattade de icke alls
vad som sades.

— Varför ser hon så förgråten ut? Kanske gifter hon
sig mot sin vilja?

— Hur, skulle hon gifta sig mot sin vilja med en sådan
ståtlig karl? Han är ju furste?

— Och är det hennes syster, hon i vita atlasklänningen?
Hör på diakonen, hur han dundrar fram »och vara sin man
underdånig».

— Är kören från Tjudovskoj?

— Nej, det är Synodalkören.

— Jag har frågat en av lakejerna. Det sägs, att han
strax skall fara ut till sitt gods med henne. Han är fasligt
rik, sägs det. Därför har han fått henne.

— Nej, det är ett vackert par.

— Och ni, Marja Vasiljevna, som påstod, att en
krinolin måste stå ut långt från kroppen. Se på den där i
plyschklänningen, hon de säjer är gift med en diplomat, vad hon
har den åtklämd...

— En sådan rar brud, ett riktigt litet sött lamm! Men
säja vad man vill, det gör en ont om henne.

Så pratades det bland kvinnorna i den åskådarhop, som
ehuru objuden lyckats komma innanför kyrkdörrarna.

VI.



Då vigselceremonien var tillända, bredde en
kyrkotjänare ut ett stycke skär sidenduk nedanför pulpeten mitt på
golvet i templet. Kören stämde upp en psalm med
konstfull och invecklad melodi, där bas- och tenorstämma
ömsevis svarade varandra, och prästen gjorde inför brudparet
en gest mot den skära mattan. Hur mycket än bägge två
hört talas om, att den, som först sätter sin fot på mattan,
blir den, som får herraväldet i huset, kunde varken Levin
eller Kitty i denna stund tänka på det. De hörde icke heller
de högljutt uttalade anmärkningarna om att enligt någras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free