- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
35

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grep deras båda händer i sin och under de djupa bastonerna
av hymnen »Fröjde dig, Esajas» förde dem runt pulpeten.
Stjerbatskij och Tjirikov, som gingo och höllo kronorna och
då och då kommo i kollision med brudens släp, logo också
och syntes glada, medan de än saktade sina steg, än stötte
emot brudparet, då prästen stannade sin gång. Det
glädjeskimmer, som glimmat upp hos Kitty, tycktes meddela sig
till alla, som voro i kyrkan. Det förekom Levin, som om
både prästen och diakonen hade samma lust att le som han
själv.

Tagande kronorna från deras huvuden läste prästen en
sista bön och välsignade de nyvigda. Levin betraktade
Kitty. Aldrig förr hade han sett henne sådan som nu. Hon
var hänförande i den nya glans av lycka, som vilade över
hennes ansikte. Levin hade velat säga henne något, men
han visste icke säkert om ceremonien var helt slut.
Prästen tog honom ur hans bryderi. Han log med sina vänliga
läppar och sade med sakta röst: »kyss er hustru, och kyss
ni er man», och tog så ljusen ur deras händer.

Levin tryckte försiktigt en kyss på hennes leende läppar,
bjöd henne armen och skred ut ur kyrkan förnimmande en
ny underlig känsla av salig närhet. Han trodde icke, han
kunde icke tro, att det var sant. Först då deras förvånade
och skygga blickar mötte varandra, trodde han sig själv,
han kände, att de tu voro ett.

Omedelbart efter supén foro de nygifta med nattåg
till landet.

VII.



Vronskij och Anna hade redan tre månader tillsammans
varit på resa i Europa. De hade besökt Venedig, Rom och
Neapel och hade just anlänt till en mindre stad i Italien,
där de ämnade slå sig ned för någon tid.

En tjusig hovmästare med nackbena i det täta
välpomaderade håret, iförd frack med brett vitt skjortbröst och
med en klunga berlocker dinglande på den framskjutande
magen, stod med föraktfullt plirande blick och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free