Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanträffande med Golenistjev bemött honom med den
kalla och stolta tillbakadragenhet, som han förstod att
visa folk och vars innebörd var: »det sätt jag lever mitt liv
på får behaga er eller inte, det är mig fullständigt likgiltigt,
ni har att visa mig aktning, om ni vill vara bekant med
mig.» Golenistjev hade visat en försmädlig likgiltighet
inför Vronskijs världsmannaton. Detta deras
sammanträffande borde därför i än högre grad ha fört dem åtskils.
Och nu ropade de dock till av glädje och skeno upp, då de
kände igen varandra. Vronskij hade aldrig kunnat tänka
sig, att han så kunnat glädja sig åt att råka Golenistjev,
men troligen hade han själv icke reda på hur tråkigt han
haft det. Glömsk av det oangenäma intrycket efter deras
senaste sammanträffande, sträckte han ut handen mot
sin förre kamrat, med en öppenhjärtig och glad uppsyn.
I ett likadant glatt uttryck gick även Golenistjev dittills
bekymrade min över.
— Vad det gläder mig att råka dig här! — sade Vronskij
och blottade med ett vänligt leende sina kraftiga vita tänder.
— Jag fick höra: han heter Vronskij, men vilken,
visste jag inte. Det var då riktigt roligt!
— Nå, låt oss stiga in. Vad sysslar du med?
— Det är redan andra året, jag är bosatt här. Jag är
upptagen av ett arbete.
— Jaså! — sade Vronskij intresserat. — Stig på, stig på!
Och efter ryssarnas invanda bruk började han att tala
franska i stället för att han på denna plats just bort tala
ryska för att betjäningen icke skulle förstå.
— Är du bekant med Karenina. Vi reser tillsammans.
Jag är på väg till henne, — sade han på franska och såg
iakttagande in i Golenistjevs ansikte.
— Nej, jag känner inte ens till henne — svarade
Golenistjev i oberörd ton (han sade så, fast han gjorde det.) —
Har du varit här länge? — tillade han.
— Jag? Det är fjärde dagen, — svarade Vronskij med
en ny iakttagande blick på kamraten.
»Ja, han är en bra karl och kan se på saken som sig
bör», — sade Vronskij till sig själv, han förstod det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
