Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en religiös och sedlig åskådning och själv under kamp och
grubbel trängt fram till sitt fritänkeri. Men nu för tiden
dyker det upp en ny fritänkartyp, folk som vuxit upp utan
att ha hört talas om sedeläror och religion, som inte känner
till några auktoriteter, uppfostrade i en åskådning, som
förnekar allt, vildar med ett ord. En sådan är han. Han lär
vara betjäntson från Moskva och har aldrig fått någon sorts
bildning. Då han kommit in vid konstakademien och fått
ett visst anseende, ville han, som visst inte är någon dum
person, söka förskaffa sig bildning. Och han vände sig till
det han trodde vara källan till bildning — vad som stod i
tidningarna. Förr i tiden skulle en man, som velat förskaffa
sig bildning, t. ex. en fransman, ägnat sig åt att studera alla
författare av klassiskt värde: teologer, tragiker, historiker,
filosofer, gripit sig an med hela det intellektuella arbete,
som krävdes. Men hos oss råkar nu en sådan man med ens
in i förnekelselitteraturen, han tillägnar sig snabbt ett
extrakt av det destruktiva i vetenskapen — och är så färdig.
Och för blott en tjugo år se’n skulle han i denna litteratur
ha funnit spår av kamp med auktoriteter, med sekelgamla
åskådningar, han skulle av denna kamp ha förstått, att det
funnits någonting annat. Men nu kommer han rakt in i en
litteratur, där man inte ens bevärdigar de gamla
åskådningarna med en diskussion utan låtsar om ingenting, pratar
om evolution, naturligt urval, kamp för tillvaron — det
är allt. I min avhandling har jag...
— Vet ni vad? — sade Anna, som försiktigt utbytt
blickar med Vronskij och visste, att Vronskij icke
intresserade sig för vad slags bildning denne konstnär hade utan
blott livades av tanke på att hjälpa honom och ge honom
beställning på ett porträtt. — Vet ni vad? — avbröt hon i
bestämd ton Golenistjev mitt i hans utläggning. — Vi skall
söka upp honom!
Golenistjev hejdade sig i sin polemiska iver och
förklarade, att han gärna var med på det. Som konstnären bodde
i en avlägsen del av staden, beslöt man ta vagn dit.
En timme senare stannade en landå med Anna,
Vronskij och Golenistjev framför ett nybyggt, fult hus i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
