Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skygg motvilja för sin känsla inför vad som varit och han
sökte därför, fast berömmet gladde honom, att leda
besökarnas uppmärksamhet på en tredje tavla.
Men Vronskij frågade, om tavlan var till salu. För
den av besöket ur jämvikten komne Michajlov var
emellertid just nu tal om pengar något oangenämt.
— Den är ställd fram för att bli såld, — svarade han
med ett mörkt och buttert uttryck i ansiktet.
Då de besökande givit sig av, satte Michajlov sig ned
framför tavlan med Pilatus och Kristus och gick i sin
erinring igenom allt som blivit sagt eller med underförstådd
antydning osagt av tavlans sista åskådare. Och
egendomligt nog, det som för honom synts av sådan vikt, då de voro
närvarande och han i tankarna hade ställt sig på deras
ståndpunkt, det hade nu förlorat all betydelse för honom.
Han såg åter på sin tavla med sin konstnärsblicks hela vidd
och han kom på nytt in i den övertygelse om sin tavlas
värde, varförutan han icke kunde se bort från alla andra
intressen och helt gå upp i sitt arbete.
Det ena benet på Kristus stod ändock icke precis som
det skulle i perspektivet. Han grep sin palett och började
arbeta. Medan han höll på med ändringen av benet,
betraktade han ständigt Johannesgestalten i bakgrunden, som
besökarna icke fäst sig vid, men som han visste vara höjden
av fulländning. Då han blivit färdig med
Kristusgestaltens ben, ville han gripa sig an med Johannes’ bild, men
kände sig vara i alltför upprörd sinnesstämning för att göra
det. Han var i lika hög grad urståndsatt att arbeta om
han var kall och likgiltig eller om han var alltför känslig
och mottaglig för alla intryck. Det fanns blott ett stadium
mellan oberördhet och hänförelse, då det fanns möjlighet
för arbete. Och för tillfället var han alltför upprörd. Han
ville täcka över tavlan, men hejdade sig och blev stående
med lakanet i handen saligt leende betraktande Johannes’
gestalt. Slutligen, liksom slet han sig därifrån med saknad,
lät han lakanet glida ned över duken och begav sig trött
till sinnes, men fylld av lyckokänsla hem till sin bostad.
Då Vronskij, Anna och Golenitsjev kommit hem, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
