Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kitty!» — vaknade hon åter till besinning, grät en stund,
och de försonades med varandra.
Man beslöt att morgonen därpå avresa tillsammans.
Levin sade sin hustru, att han nu var övertygad om att
hon reste med blott för att kunna vara till nytta och gick
med på att det icke var något anstötligt i att Marja
Nikolajevna var hos hans bror. I själ och hjärta var han
emellertid vid avfärden missnöjd med både Kitty och sig själv.
Han tyckte illa om, att hon icke kunnat förmå sig att
lämna honom ensam, när så behövdes — och det var
sällsamt för honom att tänka på att han, som nyligen icke
vågat tro på möjligheten av lyckan att hon skulle älska honom,
nu kände sig olycklig för att hon älskade honom för mycket.
Med sig själv var han missnöjd för att han brustit i
karaktärsfasthet. Ännu mindre var han övertygad om, att hon
icke behövde ta hänsyn till den kvinna, som sammanbodde
med brodern, och med fasa tänkte han på de förvecklingar,
som kunde uppstå. Blott den omständigheten, att hans
hustru, hans Kitty, skulle komma att befinna sig i ett och
samma rum med en fallen kvinna, kom honom att skälva
av fasa och avsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
