Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XX. Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sämre, — svarade han med möda. — Det gör ont!
— Var gör det ont?
— Överallt.
— I dag kommer slutet, skall ni få se, — sade Marja
Nikolajevna i viskande ton men dock tillräckligt högt, för
att den lyhörde sjuke skulle kunna höra det. Levin
hyssjade på henne och såg på den sjuke. Nikolaj hade hört,
men orden hade icke haft någon verkan på honom. Hans
blick hade fortfarande samma spända, förebrående uttryck.
— Varför tror ni det? — frågade Levin henne, då hon
och han kommit ut i korridoren.
— Han har börjat noppra på sig, — sade Marja
Nikolajevna.
— Hur då?
— Jo, så här, — sade hon och ryckte i vecken på sin
ylleklänning. Levin hade i själva verket redan lagt märke
till, att den sjuke hela dagen hade ryckt än här och än där
i sig själv, som om han velat befria sig från något.
Marja Nikolajevnas förutsägelse slog in. Fram mot
natten var den sjuke icke i stånd att lyfta på armarna och
stirrade blott framför sig med ett alltjämt oförändrat spänt
uttryck i blicken. Till och med då hans bror eller Kitty
böjde sig ned över honom, så att han kunde se dem,
stirrade hans blick på samma sätt. Kitty lät hämta en präst
för att läsa dödsbönen.
Under det prästen läste, gav den döende intet
livstecken ifrån sig, ögonen voro slutna. Levin, Kitty och Marja
Nikolajevna stodo bredvid bädden. Prästen hade dock
icke hunnit läsa bönen helt till slut, då den döende sträckte
på sig, suckade och slog upp ögonen. Efter att ha slutat
bönen lade prästen korset mot den kalla pannan, vecklade
så sakta in det i ämbetsskrudens förhänge och stod några
minuter tyst, därefter rörde han vid den kallnade, stora,
blodlösa handen.
— Han har slutat, — sade prästen och ville avlägsna
sig. Men plötsligt kom det en ryckning i de hopklibbade
skäggstråna kring Nikolajs mun och klart hördes genom
tystnaden tydligt ur djupet av hans bröst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
